11/18/2009

Okontrollerbar ilska

Jag skulle behöva hjälp att bearbeta/stoppa den ilska som ofta uppstår hos mig och som gör att jag är totalt okontrollerbar mot min familj. Jag säger dumma saker, blir fly förbannad (ofta över små saker) och ibland även aggressiv. Min farfar, far och farbror har liknande beteende - ärftligt?

Jag vill lära mig att hantera denna ilska så att den ej går överstyr och påverkar mitt familjeliv. Min man lider enormt av mitt beteende och har tom sagt att om inte förändring sker så finns det risk att han lämnar mig. Vilken typ av terapi skall jag välja?


Ingrid Gråberg svarar:

Ja, visst låter det som att din ilska kan vara ärftligt betingad och om du har växt upp med din biologiska far, så kan man väl också utgå ifrån att det till viss del rör sig om inlärda beteenden.

En annan tanke som slår mig är på vilket sätt du själv drabbats av din pappas, och dina andra släktingars, ilska. Har du till exempel blivit utskälld och fått höra kränkande tillmälen så till den grad att det väckt känslor av skräck eller skam hos dig? Känslor som än idag spökar och gör att du mår dåligt när du tänker på det förflutna. Eller har du rent av utsatts för misshandel? I så fall är det väldig troligt att detta i hög grad påverkar ditt beteende som vuxen, och att du behöver får hjälp att bearbeta dina barndomsupplevelser i en samtalskontakt.

Om du först och främst har som mål att kunna kontrollera din ilska bättre skulle jag spontant säga att kognitiv beteendeterapi, KBT, är att rekommendera eller Aggression Replacement Training, ART, som utvecklats från samma teorier som KBT.

Oavsett om man går i ”vanlig” KBT eller i ART, så går behandlingen i korta drag ut på att man kartlägger vad som utlöser ilskan och jobbar dels med strategier för att dämpa ilskan och dels med att utveckla nya sociala färdigheter som alternativ till de aggressiva beteendena. Man jobbar dock inte bara med själva beteendet (det man säger och gör när man är arg), utan känslan och tankarna är lika viktiga att undersöka och arbeta med. ART- behandlingar sker i regel i grupp, eftersom man då har fördelen av att kunna träna med och på varandra - och lära av varandra. Det går att träna på sociala färdigheter i form av rollspel även med en terapeut, men har man en grupp att tillgå kan man även få vara observatör ibland och lära sig mycket av det. Vilken typ av terapi som passar just dig har mycket att göra med hur du själv upplever dina problem, och hur du själv vill angripa dem. Min rekommendation är att du läser om olika behandlingsmetoder här på Psykologiguiden för att bilda dig en egen uppfattning.

Vänlig hälsning