2020-10-29

Litar inte på mina egna känslor

Jag har ganska länge nu haft svårt att veta vad jag tycker och känner om saker, och jag vet inte hur jag ska få tillbaka tilltron till mina egna känslor och upplevelser.

Jag tror att problemet började i och med att jag tog beslut om utbildning som jag sedan ångrade rejält, som jag insåg inte alls var vad jag ville.

Osäkerheten kring vad jag vill göra i livet kombinerades sedan med osäkerhet kring min sexualitet.

Jag insåg att jag var bisexuell när jag var runt 16, och kom ut ganska snabbt till mina vänner efter det. Nu är jag 21 och är nästan säker att jag egentligen är lesbisk. Jag har inte pratat om detta med någon men jag grubblar mycket över allt som kan vara relevant, och ifrågasätter varför saker hänt just som de gjort, varför jag inte insett att något var knas tidigare och hur jag ska kunna veta säkert om jag faktiskt är lesbisk eller inte.

Allt detta tror jag fått mig att inte lita på mig själv. Eftersom något som jag sett hela mitt liv som en självklarhet (min attraktion till män) visat sig absolut inte vara självklart så undrar jag vad mer som inte varit på riktigt.

Hur ska jag bygga upp tilltron till mig själv igen? Att kunna identifiera sina egna känslor och vad man vill känns ju som en självklarhet, men just nu har jag inte den förmågan. Hur ska jag någonsin veta vad det är jag känner när jag under en så stor del av mitt liv missat att jag inte är attraherad av män?


Psykolog Sofia Viotti svarar:

Jag ska börja med att omkullkasta dina tankar lite grann. För när jag läser det du skrivit så ser jag en kvinna som verkligen har lyssnat in sina känslor och vågat agera på dem.

Dels beskriver du att du ändrat dig vad gäller utbildning. Det är väldigt vanligt, men många människor fortsätter också på den valda vägen, trots att det känns fel, bara för att man inte vågar ändra sig. Även det du beskriver runt din sexuella läggning tycker jag visar på att du verkligen känner efter. Du märkte relativt tidigt att du var attraherad av kvinnor och sedan mer och mer att du kanske bara var attraherad av kvinnor.

Det som jag dock tror rör till det för dig är att du verkar tänka att på grund av att du ändrar dig, eller upptäcker mer saker om dig själv, så är något fel. Det finns en falsk bild i vissa sammanhang i samhället om att vi ska ”hitta vårt sanna jag”, som om det fanns en verklig version av oss. Men det gör det inte. Vi människor är rätt rörliga av oss och vi byter ständigt åsikter och känslor runt saker. Att bejaka det, och inte klamra sig fast vid att tycka samma sak bara för att man alltid gjort det, är att verkligen ”vara sig själv”.

Så behöver det vara så viktigt för dig att verkligen veta om du är lesbisk? Eller kan det räcka med att du just nu är attraherad främst av tjejer? Kanske har du alltid varit det men att normen av heterosexualitet hindrat dig att se det. Eller så kanske du har känt attraktion till män tidigare? Det enda man som människa egentligen kan veta om sig själv är vad man känner och tycker just nu. Imorgon kanske du möter en man som du blir attraherad av. Nästa år kanske du vill jobba med något annat än du vill idag.

Kanske kan dessa ord hjälpa dig tänka lite annorlunda om dig själv. Du kan även fråga dig om det på något vis känns obehagligt för dig att känslor och åsikter ändrar sig. Har det i så fall alltid gjort det? Finns det mönster i din ursprungsfamilj av att man ska hålla sig fast vid åsikter eller de beslut man tagit? Har dina föräldrar reagerat negativt på att du ändrat dig om saker? Sådana mönster brukar ofta hålla i sig i vuxen ålder. Genom att bli medveten om dessa ohjälpsamma antaganden om livet så kan du börja utmana dem. Blir det för svårt på egen hand så rekommenderar jag dig att söka hjälp hos leg. psykolog eller psykoterapeut.

Lycka till