Kompisproblem
Jag och min kompis har varit bästa vänner i snart 11 år. Nu är jag 18 år. Vi har alltid varit jättetajta och under hela lågstadiet var det bara vi två. Under högstadiet var vi fortfarande väldigt nära men umgicks då i en lite större grupp.
Nu på gymnasiet går vi på olika skolor och har därför fått nya kompisgäng. När hon nyligen fyllde 18 så hade hon middag med både hennes nya kompisar och vi "gamla" från högstadiet. Under kvällen så pratade hon knappt med oss och hon var mest med sina "nya" kompisar.
Vi är olika som personer och har alltid varit det med vi har alltid kompletterat varandra på det viset. Jag klassar fortfarande henne som min bästa kompis men vet inte om hon fortfarande klassar mig som hennes bästa kompis vilket känns jobbigt. Vad borde jag göra? Mår så dåligt av det här.
Psykolog Mathias Ortlieb svarar
Hallå där!
Stort tack för din fråga, en fråga som jag tror många av oss kan relatera till på ett eller annat sätt.
Först och främst, den tid som du och din kompis har haft och de minnen som ni delar kan ingen ta ifrån er, detta kommer ni alltid att ha tillsammans. Minnena som ni skapat under de många år som ni har varit vänner kommer vara något som ni båda kan glädjas åt under resten av era liv. Att relationer förändras över tid är naturligt, men det som jag tror att du kommer märka är att ni alltid kommer att kunna prata på ett sätt som bara ni kan. Ingen kan ta ifrån er det som ni delar men det är upp till dig och din kompis hur er framtida relation kommer att se ut.
Din text innehåller flera frågor som jag tycker är väldigt bra, frågor som du kan ställa till henne. Ett förslag är att du träffar din kompis, att ni umgås i lugn och ro och att du då har ett bra och ärligt samtal med henne. Försök då att inte vara skuldbeläggande genom att säga typ ”du har valt bort mig för dina nya kompisar” eller liknande. Försök istället att ställa ärliga frågor och att beskriva hur du kan sakna er relation och det som ni brukade göra ihop. Du kan prata om att det nu så klart är en helt annorlunda situation, i och med att ni till exempel går på olika skolor, men att du gärna vill att ni ska umgås bara ni (om det är det du vill).
Det kan vara viktigt att tänka på att gymnasietiden kan vara en utforskande period där många prövar olika stilar, olika aktiviteter och olika typer av vänner mm. Det är en period som en senare i livet kan minnas både som positiv och negativ. Gymnasietiden kan innebära att man hittar sig själv lite mer eller faktiskt tvärt om. Det kan vara så att din kompis just nu utforskar en ny kompiskrets och att hon liksom kan gå upp i det en del just nu och då kan det vara svårt att prata om det som var förr. Om det är så, det tänker jag att du kanske märker i ett samtal med henne, så kan du behöva avvakta ett tag och ge din kompis lite utrymme. Med avvakta menar jag inte att du ska säga upp relationen men att du ger henne lite tid samtidigt som du håller kontakten och meddelar att du gärna träffas om hon vill.
Som jag skrev ovan så kan ingen ta ifrån er det som ni har med er så lita på det och tappa inte tron på er relation. Om du tänker på det en stund så ser säkert även du att du har förändrats en hel del de senaste åren, du själv kanske har nya intressen eller nya vänner som du tycker om att göra nya saker med.
Utveckling och förändring kan vara svåra att acceptera och det kan vara jobbigt att uppleva när tider och relationer ändras, särskilt om man vill gå tillbaka till något så som det var förr. Även om vi alla vet att det inte går att backa tiden så kan känslan vara stark och svår att hantera. Genom att försöka acceptera att läget nu är annorlunda och att livet ständigt förändras kan oron för förändring lindras en aning.
Genom att fokusera på det härliga i nuet, det fina som händer runtomkring just nu och att försöka få relationer att växa tillsammans med det som sker borde kunna skapa lite mer lugn. Försök att lita på det ni har med er från grundskolan och se det som en grund att stå på inför framtiden, ni är inte samma personer som innan, men jag tror att era känslor för varandra finns kvar. Jag tro att det bara gäller att hitta ett sätt att vara tillsammans i nuet när ni faktiskt lever andra typer av liv. Hoppas att detta kan vara till din hjälp, ta hand om dig!
Hälsningar Mathias