Vår 10-åring ser allt så negativt
Vi har en kille på tio år. Han har alltid varit lite av en grubblare. Han behöver ha koll på läget, och blir lätt ängslig/orolig när han känner att han inte har det.
Nu till det som bekymrar oss, och det är att han alltid väljer att se det dåliga i saker och ting; det kan vara skoldagen, fotbollsträningen, leken med kompisen. På något sätt så fastnar det lilla momentet som inte var bra/roligt och sen kan han inte släppa detta. Och han fortsätter att prata om det negativa hela eftermiddagen och kvällen. Det känns som om han lätt tar åt sig allt som sägs under t.ex. skoldagen som personligt mot honom, och sen ältar detta på kvällarna. Ibland upplever han att alla är dumma mot honom, men när vi benar ut situationen så är det oftast inte så, utan något som någon sagt i stundens hetta, och inte ens riktat mot honom.
Vi skulle så gärna vilja hjälpa honom med detta! Få tips på hur vi vänder den här trenden, få råd om övningar eller frågor att jobba med.
Psykolog Liv Svirsky svarar:
Varför vissa barn tycks ägna sig mer åt det negativa och ha en mer nedstämd läggning är svårt att säkert veta, alla är vi ju olika. Det finns ändå några saker ni som föräldrar skulle kunna testa för att se om det kan vara till hjälp i just ert fall.
En strategi som många barn (och vuxna) har stor nytta av oavsett problem, är att lära sig känna igen sina egna mönster och hur man brukar möta situationer. I er sons fall kan det handla om att han behöver se de mönster ni ser, nämligen att han ofta tar saker väldigt personligt och ser det negativa i olika situationer. Genom att lära sig se sådana mönster i det egna beteendet kan man få hjälp att tolka situationer annorlunda och därmed hantera dem bättre. Er son kan träna på att tänka något i stil med ”nu känner jag mig illa behandlad men jag vet ju att jag ofta gör det och sen efter en stund brukar jag förstå att det inte var så. Det kanske är så den här gången också.” Han kommer säkerligen behöva öva sig på det här och det kan ni hjälpa honom med genom att påminna honom.
Många som fastnar i det negativa kan efter lite tid se att det inte var så illa som de tänkte från början. Tiden tycks göra sitt till. Är det så även för er son? I så fall blir det ytterligare en strategi för honom. Att inte döma en situation för snabbt utan vänta lite innan han tittar tillbaka. Om han känner sig nedslagen efter en viss situation kan han helt enkelt tala om och ägna sig åt andra saker ett tag innan han utvärderar den.
Ni skriver också att han fäster stor vikt vid situationer eller detaljer som inte var bra och sen ältar han dem. Ältande är generellt ett ganska destruktivt beteende då det tenderar leda till att man fastnar i tankemönster som är negativa, så att snabbt vänja sig av med det är klokt. Det första steget är att notera när man ägnar sig åt ältande. Här kan ni föräldrar hjälpa till genom att uppmärksamma er son på det när ni noterar det. Nästa steg är att bryta ältandet genom att ägna sig åt något annat som kräver viss uppmärksamhet. Många barn märker att fysisk aktivitet är hjälpsamt så det kan ni med fördel testa.
Det låter som att ni brukar hjälpa er son med att analysera om en situation varit positiv eller negativ vilket är mycket bra. Kanske kan ni nu jobba på att han blir mer självständig i den aktiviteten? Han kan till exempel sätta sig en gång om dagen med papper och penna och välja ut en situation som han upplevt under dagen. Den ska han sedan gå igenom och se vad han hittar för negativt och positivt i den. När han är klar kan han summera sin upplevelse och se om den förändrats något av att han inte, sin vana trogen, tänkt om den som enbart negativ utan istället tittat mer noggrant på den.
Avslutningsvis en fråga till er föräldrar. Är det så att ni idag, men kanske även tidigare under hans uppväxt, tenderar att ge er son mycket uppmärksamhet när han berättar om något negativt? Många föräldrar gör det då man instinktivt vill höra vad som hänt och vad som inte var bra, så att man kan hjälpa sitt barn att lösa en svår situation. Problemet uppstår om det sker för ofta då det kan signalera till barnet att om hen berättar om något negativt så får hen prata mycket och är ”intressant”. Kanske ska ni våga ignorera prat om dåliga saker eftersom ni tycks trygga med att er son egentligen har det bra i de sammanhang han befinner sig? På så sätt kan ni, genom er riktade uppmärksamhet, uppmuntra prat om det som känns skoj och positivt istället. Ni kan också uppmuntra prat om hur han hanterat sin tendens att vara negativ genom att använda någon av strategierna ovan.
En del föräldrar kan tycka att det låter obehagligt att deras barn inte ska berätta om problem men då är det bra att fundera över hur ”verkliga” problem brukar komma fram. Sker det i form av negativt ältande eller brukar det låta på annat sätt? Om det senare är fallet är sannolikheten stor att ni även framöver kommer få kännedom om viktiga problem. Kanske blir det till och med tydligare vad som är på riktigt när det negativa ältandet minskar.
