Jobbig nattning av 8-åring
Vår son som är åtta år har alltid haft svårt att somna på kvällen. Han har inte ogillat att gå och lägga sig och vi har alltid haft mysiga nattningar med bokläsning och godnattvisor. Vi samsover och har alltid gjort. Han har ett eget rum men det är för honom helt otänkbart att han ska sova där. Han har ännu inte sovit över någonstans själv och jag har bara enstaka gånger under dessa år varit iväg över natten. Enbart jag (mamma) kan lägga honom. Och jag börjar kvävas.
Ibland kommer han in i perioder då nattningen kan ta uppåt två-tre timmar. Han är jättetrött men somnar inte förrän vid 23-tiden trots att han går upp till skolan dagen efter - vilket innebär för lite sömn. Han ska gå på toa flera gånger, dricka vatten, han får ont i benen, det kliar i rumpan, han blir varm, han blir kall osv osv osv osv. Jag tycker nattningen är ett problem först nu när jag själv inte står ut längre då kvällarna med återhämtning för mig försvinner. Eftersom jag inte står ut blir jag irriterad, vilket självklart leder till att nattningen tar ännu längre tid då han då utöver allting annat även blir ledsen. Och jag får helt fruktansvärt dåligt samvete över att jag blir arg på honom för att han inte somnar.
Igår somnade han i rimlig tid, men en kvart senare vaknade han och skulle gå på toaletten och då var karusellen igång igen. Jag suckade, betedde mig märkbart irriterad och sa åt honom att jag inte vill vara där inne i rummet med honom, att jag är vuxen och inte behöver sova lika många timmar som honom utan jag önskar att han klarade av att ligga och somna själv så jag kunde umgås med pappa. Sa åt honom "bara blunda och sov nu" och "lägg dig längre bort, du blir helt svettig av att ligga för nära" och ville inte ta emot hans kramar. Förstår att jag inte kan lägga över ansvaret om min fritid på honom men det är så jag känner. Han var jätteledsen och sa förlåt massor med gånger vilket gjorde att situationen kändes otroligt jobbig då jag känner att jag nekar honom trygghet och närhet. Vi somnade sams, vilket vi alltid gör, men det tog lång tid för mig att släppa irritationen igår och det märkte han. Jag bara klarade inte av att ligga nära och kramas osv som han i perioder vill göra, det bara fullkomligt kröp i hela kroppen på mig och jag ville fly till andra sidan jorden ungefär.
Det har hållit på i för många år nu. Hur hjälper vi honom? Jag vill inte vara arg på honom. Jag vill hjälpa honom att känna sig trygg med att kunna somna själv. Han får gärna sova vidare i vår säng men jag står inte ut med att gå och lägga mig varje kväll då jag efter dessa nattningar är alldeles för trött och ofta irriterad för att ens orka gå upp igen och umgås med min man. Hur "hårda" får vi vara? Hur kan vi prata med en 8-åring? Han får panik av tanken på att jag inte ska ligga jämte honom. Vi pratar mycket om att det är bra för honom att lära sig sova själv och vi har diskuterat olika belöningssystem och liknande där han själv får välja belöning.
Lillasyster på 3,5 år ligger också i "familjesängen" men hon störs tack och lov inte av oss. Vi har valt att vara hemma med våra barn så vi träffas väldigt mycket om dagarna då han inte är på fritids utan är hemma efter skolan varje dag vid senast 13:30, och då är jag och lillasyster här. Vi umgås mycket, hittar på utflykter, leker med kompisar osv så jag känner inte att behovet om kvällarna handlar om att "ta igen tid" med mig - vi träffas massor. Utan det är något annat.
Psykolog Liv Svirsky svarar:
Tack för ditt brev. Utdragna och tålamodsprövande nattningar är något som många föräldrar tampas med så det är säkerligen många som känner igen sig i det du skriver. Likaså i den irritation du upplever över att behöva spendera dina kvällar i sängen och de skuldkänslor som sedan följer över att din irritation märktes.
Jag tänker att ni ska börja med att prata med er son om att det nu är dags att en gång för alla ta itu med det här med sömnen. Diskutera gärna fördelarna med att kunna somna själv med honom och titta då främst på fördelarna för honom själv, till exempel att han kan få en mysig i stund på egen hand, att han är piggare på dagen om han sover bättre och att det är skönt att veta att man kan sova själv om man vill sova hos en kompis eller ha någon som sover över hos sig. Jag tycker också att ni kan förklara att det är viktigt även för dig. Utan att skuldbelägga honom kan du säga att det blir tråkigt och irriterat som det är nu och det är jobbigt för er båda så nu behöver ni bryta det.
Att genomföra förändringar i nattningsrutiner brukar inte vara så populärt hos det barn det gäller och många föräldrar bävar länge inför det. När de sedan ändå beslutar sig för att de måste göra något brukar det ofta gå bättre än de trodde. Man får ställa in sig på ett par tuffa kvällar och nätter men sen brukar nya vanor infinna sig vilket är skönt för alla. Er son är så stor att ni kan tala med honom men ni behöver inte göra honom delaktig i beslutet utan det kan ni som föräldrar ta på egen hand. Han kommer säkert att opponera sig när ni presenterar det och det är i sin ordning, men det kommer kräva av er att ni står fast. Försök gärna undvika att argumentera för mycket då det ofta bara leder till utdragna diskussioner som tar på krafterna för er alla.
När ni väl ska försöka komma tillrätta med sovandet är ett första råd att se över hur sonens kvällsrutiner ser ut. Många barn som har svårt att sova har det inledningsvis därför att de lägger sig lite för tidigt i förhållande till sitt sömnbehov. Det gör att de spenderar mycket tid i sängen då de försöker somna trots att de egentligen inte är så trötta, något som skapar en del stress. Den stressen kan i sin tur leda till att de får svårt att somna. Det här blir sedan ett mönster som inte sällan skapar oro redan innan sänggåendet. Nattningen har kommit att bli en situation som är anspänd snarare än avspänd. Många kan lösa detta genom att hitta en kvällsrutin där barnet avslutar dagen på ett lugnt sätt och sedan på egen hand ägnar sig åt en vilsam aktivitet som att läsa, rita eller lyssna på ljudbok. Det gör barnet tills hen känner sig så trött att hen tror att hen kan somna. Först då går hen till sängen och lägger sig. Somnar barnet inte inom cirka 20 minuter återgår hen till den lugna aktiviteten. Genom att göra så här ger man kroppen en skön stund av vilsam återhämtning, man slipper stressen och försöken att somna och lyssnar istället till kroppens signaler på när den faktiskt vill somna.
Ytterligare en metod som kan vara användbar och som ger många barn en känsla av kontroll är att barnet får ett antal ”frikort”. ”Frikorten” är ett på förhand uppgjort antal gånger per kväll (fem kan vara lämpligt att starta med) då barnet får ropa på föräldern och då föräldern kommer in och kramar, stoppar om eller sitter på sängkanten i några minuter. Ni kan själva göra upp vad er son vill ska ske för hans frikort. I takt med att han blir bättre på att ligga själv på kvällarna används sannolikt allt färre frikort och till slut behövs de förhoppningsvis inte alls.
Du skriver att ni testat belöningssystem. Även om det inte funkat tidigare är det väl värt att testa igen. Ofta när det inte funkar är det för att man inte varit så konsekvent med det och antingen glömt att ge barnet poäng eller gett belöningar även om barnet inte tjänat ihop till dem i form av att utföra det överenskomna beteendet. När man försöker igen gäller därför att se till att vara konsekvent med sitt system. Det som också är viktigt just när man använder belöningssystem kopplat till sömn är att man INTE ger belöning för att somna eller att sova då det är beteenden bortom vår kontroll. Det man istället belönar är beteenden av typen ägna sig åt rofylld aktivitet, ligga i sin egen säng, använda sina frikort eller gå på toa själv. Man belönar helt enkelt beteenden som barnet kan styra över och därmed klara av att utföra.
Om du vill läsa mer om barn och ungdomars sömn vill jag gärna tipsa dig om en bok jag tillsammans med min kollega Kristoffer Bothelius skrivit: ”God Natt! Om små och stora barns sömn”.
