Uppväxt i dysfunktionell familj - hur får jag rätt hjälp?
Jag har växt upp i en dysfunktionell familj. Jag har sökt hjälp på Karolinska institutet i solna, ångestenheten, men nekades med motivering att det inte är i målgruppen för deras program. Men fick ändå tips av psykologen där att läsa Robert D.Hares bok "psykopatens värld" samt Olle Wadströms "sluta älta och grubbla".
Tror att mamma är sannolikt en subkriminell psykopat och pappa är sannolikt en form av asperger alternativt "lindrig mental retardation".
Nu har jag sökt hjälp av psykiatrin i det område där jag bor. Men psykolgen säger till mig att jag ska glömma det som varit, men jag kan inte bara "glömma" att jag blivit förnedrat, behandlad som ett djur av min empatilösa extremt självupptagna och egoistiska mamma. Jag har psykats ner och misshandlats framförallt verbalt på ett känslomässigt- och mentalt sätt. Det tror jag behöver bearbetas mentalt, läkas, vilket psykologen inte vill göra. Jag har extremt med ångest, tendenser till eller likheter med tvångssyndrom.
Ovanstående är kortfattat bakgrund till mina två frågor (1.) Jag har spelat in samtal med mamma, men min psykolog vill inte lyssna på det av respekt för mammas integritet. Alltså hindras psykologen att få "höra" vad jag hört som 5-åring tills nu, varför jag inte bara kan släppa det gamla. (2.)Psykologen betonar och vill få mig att "omformulera tankar", nåt jag inte tror på jämfört med bearbeta barndomsförnedring/ångest. Olle Wadströms böcker motsäger min psyklogs metod.
Philip Weiss svarar:
Först av allt så vill jag säga till dig att du verkligen kämpar för att få hjälp med att komma vidare i ditt liv. Du ger inte upp inför de motgångar du är med om i det att du blir avvisad av Ångestenheten och att du och din terapeut på Psykiatrin inte fick till ett bra möte.
När det gäller dina frågor så hade jag nog också avstått från att lyssna till en inspelning av ett samtal med din mor. Jag skulle vilja utgå från din berättelse och dina känslor och tankar i relation till det du berättar. Mitt intryck utifrån det du beskriver är att du framförallt känslomässigt fått klara dig själv vilket för de flesta barn innebär att man växer upp med otrygghetskänslor. Ibland kan någon annan vuxen, en mormor, farmor eller någon annan betydelsefull vuxen till del kompensera för det man saknar hos sina nära relationer.
För att du skall hitta rätt så tror jag att det viktigaste är att du hittar en leg. psykolog eller leg. psykoterapeut som du kan känna förtroende för. Detta är säkert överordnat vilken metod eller skolbildning som terapeuten har. Om du har det som ledstjärna så finner du säkert en terapeut som kan bereda dig ett utrymme för att gå igenom den bearbetning av din uppväxt som du behöver göra. Lycka till!
