2/3/2010

Separationsångest eller dålig självkänsla?

Jag får ångest (bl.a fysiska problem som sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, hjärtklappning, ont i magen osv) när det känns som att jag ska bli lämnad. Ett enkelt exempel är relationer med män: Jag blir väldigt fäst, extremt rädd att personen ska lämna mig, om han reser bort (vilket har hänt precis nu) mår jag jättedåligt och skapar bilder av att han inte kommer att komma tillbaka. Jag är svartsjuk och jag får panik när han inte svarar på sms eller hör av sig.

Jag är rätt säker på att det handlar om riktigt dålig självkänska (har annars bra självförtroende). Jag har varit så här i alla mina förhållanden och de har oftast spruckigt pga att jag blir så intensiv, vill snabbt flytta ihop, snabbt binda mig. Jag använder sex som ett sätt att få killar att tycka om mig.

Jag måste ha hjälp. Vart ska jag vända mig? Tror du att det går att lösa?


Philip Weiss svarar:

Det är väldigt bra att du har fått en förståelse för hur sårbar du är för att bli övergiven och hur detta upprepar sig i relationer. Det är en väldigt bra början för att kunna göra ett förändringsarbete.

Din rubrik "Separationsångest eller dålig självkänsla" är intressant. Det hänger givetvis ihop. För om man har dålig självkänsla är man rädd för att bli ratad vare sig det handlar om en relation eller prestation.

Ofta så kan man förstå svårigheterna utifrån ens uppväxt och relationer till föräldrar och syskon. Antingen finns det en historia av övergivande faktiskt eller känslomässigt och/eller att man mer eller mindre bara var älskvärd när man presterade bra. Alltså det man brukar kalla för prestationsbaserad självkänsla. Det du kan göra själv i väntan på att söka hjälp är tex:

När du får ångest tänk på att andas ordentligt ända ned i magen. Gör så ett antal ggr. Börja med ledning av att du vet att du jagar upp dig själv ifrågasätta dina tankar. Frågor som hur rimligt är det att jag blir övergiven mot bakgrund av hur relationen fungerar? Vad talar för och vad talar emot att det är som du säger? Om en väninna skulle berätta om en liknande rädsla och symtom vad skulle du säga till henne då? Detta kan du säga till dig själv.

Den typ av problematik som du har går absolut att lösa. Vänd dig till: Legitimerad psykolog/psykoterapeut oberoende av inriktning (skolbildning) och som arbetar med den här sortens problematik. Det framgår inte hur gammal du är. Om du är ungdom eller ung vuxen så kan du vända dig till Ungdomsmottagningen där du bor. Den psykiatriska öppenvården kan vara ett alternativ om än att man kan få vänta ett tag.

Hälsningar