11/23/2009

Min son vill att jag gör slut med min pojkvän

Min son är snart 14 år och nu jättesur och mår dåligt för att jag inte har gjort slut med min pojkvän. Jag har varit väldigt ambivalent i den frågan och velat fram och tillbaka.

Nu så sov han i min sons säng när vi var bortresa vilket sonen märkte.Sen dess tål han inte min pojkvän. Låser dörren vägrar prata med mig. Säger väldigt elaka saker om mig, vilket fick min pojkvän förbannad,och han röt till. Vilket gjorde att sonen påstod sig känna sig hotad att få stryk.

Skall jag göra slut för min sons skull?Får han inte väldigt mycket makt över mig då? Min pojkvän påstår att han är för bortskämd ,sitter bara och spelar tv-spel osv.

/Ensamstående mamma


Ingrid Gråberg svarar:

Å ena sidan har man ansvar för sina barn och bör sätta deras välmående i första rummet kan jag tycka. Å andra sidan tycker jag definitivt inte att barn ska kunna bestämma över sina föräldrar. Det är en makt som de faktiskt inte mår bra av att ha. Med andra ord anser jag att det är du, som är vuxen, som ska avgöra huruvida din pojkvän ska finnas kvar i ditt liv eller inte. Men när du fattar ditt beslut behöver du både ta hänsyn till ditt eget och din sons välmående.

Du skriver att du velat fram och tillbaka. Är det bara på grund av sonens påtryckningar som du funderat på att gör slut, eller är det tvärtom så att ditt velande lett till att sonen blivit irriterad? Finns det rent av saker med er kärleksrelation, eller med din pojkvän, som din son har anledning att reagera över, och som du själv tycker är dåliga (att ni bråkar mycket, till exempel)?

Jag kan heller inte låta bli att undra över hur länge pojkvännen funnits med i era liv och hur era liv såg ut innan han kom in i bilden. Det är nämligen viktigt att tänka på att gå sakta och försiktigt fram med nya relationer när man har barn att ta hänsyn till. Hur förälskad man än må vara, så måste man ge sina barn tid att vänja sig. Att din son reagerar som han gör är inte ovanligt eller konstigt. För en tonåring kan det vara extra känsligt och att känslomässigt svårt att acceptera att mamma eller pappa har träffat en ny partner.

Det jag tror att du behöver göra är att sätta dig ner och ta dig en ordentlig funderare på egen hand eller tillsammans med en klok vän.

Du behöver få klart för dig om det ligger något i din sons negativa inställning till just den här pojkvännen eller om han sannolikt skulle ha reagerat likadant oavsett vem du hade träffat. Först då kan du fatta rätt beslut angående relationens vara eller icke vara. Och kommer du fram till att du vill satsa vidare, så blir nästa steg att prata med sonen. Då behöver han få klart för sig att han inte kan påverka ditt beslut om att vara tillsammans med pojkvännen.

Däremot är det rimligt att en tonåring får vara med och resonera om regler och villkor (till exempel om när man får sova i varandras sängar), och komma med synpunkter när det gäller umgänges-/boendefrågan.

Vänlig hälsning,