Ensamhet
Har känt mig ensam i olika former större delen av mitt liv inklusive barndom. Fick en nystart för ett par år sedan då jag skilde mig, även om jag då hamnade på ett riktig dåligt ställe. Tyckte varken om mig själv, mitt jobb, mina arbetskollegor och hade exakt noll vänner och bekanta för att jag under lång tid inte tagit hand om mina relationer.
Gissar att det är en fälla även andra medelålders män kan hamna i även om jag på internetsökningar inte hittar mycket information om likadan situation.
Jag har ifrågasatt, läst på, bearbetat och förändrat en del sedan dess. Fast förändringar går långsamt för det handlar om att ändra hur jag är och alltid varit. Och har man ingen att lita på och bolla med går man fel ibland.
Ett antal år efteråt har jag åtminstone blivit bättre på att ta hand om mig själv och veta vad jag vill. Jag har ett bräckligt socialt nätverk, någon vän och blir till och med bjuden på tillställningar ibland. Vad jag intensivt kan sakna är någon att vara med, älska, älska med, hålla om, dela livet med. Så gott som alla mina försök och erfarenheter åt det hållet har varit dåliga. Känns lite som att spela kort i ett spel där jag inte kan reglerna, men jag är övertygad om att jag har usla kort på handen och trots det måste jag göra första utspelet.
Har sökt runt lite på internet men vet inte riktigt vad jag för hjälp som behövs och hur jag ska hitta det. Jag är inte helhjärtat sugen på att prata massor om mig själv, jag är mer intresserad av att någon hjälper mig med verktyg/tips/metoder och korrigerar mig när jag gör fel. Jag vet att jag inte är särskilt duktig i vissa sociala situationer och om jag inte vill vara ensam resten av livet måste jag lära mig att agera lite annorlunda.
Vad ska jag söka efter för att komma framåt? Har ni någon rekommendation?
Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:
Tack för ditt modiga och öppenhjärtiga brev till oss. Om det är till någon tröst är du långt ifrån ensam om att uppleva ofrivillig ensamhet. Precis som du skriver är det ofta just längtan efter någon som står en riktigt nära som är den starkaste. Att etablera och vidmakthålla sunda nära relationer är kanske det mest komplexa i människans liv. Det är inte snutet ur näsan för någon!
Ofrivillig ensamhet påverkar oss både psykologiskt och kroppsligt. Människan är ett flockdjur och det har evolutionärt varit viktigt för oss att hålla ihop för att öka vår chans till överlevnad. I en tid då fler faktiska hot fanns mot oss kunde ju att mista flocken innebära död. Därför frisätts stresshormoner och vi upplever ångest och oro när vi hamnar utanför gruppen. På samma sätt är hjärnan utvecklad att frisätta välbefinnandehormoner när vi är nära andra. Vi vet från forskning hur viktigt det sociala nätverket är för vår generella hälsa, och hur det stärker vår motståndskraft mot livets oundvikliga utmaningar.
Känslan av ensamhet är därför tärande. Den riskerar ge ett lågintensivt, kroniskt påslag av kroppens stressystem, vilket till slut kan en hel del symtom. Ensamma människor har högre risk att utveckla hjärt-kärlsjukdomar, stroke, missbruk, tidigare utveckling av demens och ökad smärtproblematik. Att känna sig utanför kan dessutom väcka känslor av övergivenhet, otrygghet, ångest, nedstämdhet och skam. Känslor som dessvärre får oss att dra oss undan ännu mer. Därför är det lätt att hamna i en ond spiral där man bli allt mer ensam.
Då dina svårigheter att etablera vänskapsrelationer varit genomgående genom livet och dina försök att ändra på detta ej gett resultat kanske du faktiskt behöver professionell hjälp för att komma vidare.
Du skriver att du inte är så sugen att prata om dig själv. Jag vet inte exakt vad du menar med det. Det är vanligt att man upplever en konflikt mellan å ena sidan att vilja förändras, å andra sidan att dra sig för vad det innebär. Jag tror dock det kan vara bra om du är beredd på att lägga in insatsen att ”prata om dig själv” om du vill ha hjälp med din ensamhet. Man kan komma en bra bit med ren färdighetsträning, absolut. Jag respekterar om du vill stanna där. Det är dock inte ovanligt att svårigheter inom en reflekteras i relationen till andra. Ibland kan våra lösningsförsök på ett problem utvecklas till själva problemet. Det är just analyser av sådant slag psykologer är experter på. Ibland hamnar man i dåliga mönster fastän man har de bästa av intentioner, det är allmänmänskligt.
Du säger att du längtar efter någon att älska och dela livet med. För att komma nära någon annan krävs att man kommer i kontakt med djupare sidor inom sig själv. Annars blir det ju mer av en ytlig bekantskap. De flesta av oss har ”ömma punkter” som kan aktiveras i kontakten med andra. Det kan vara hjälpsam att identifiera dessa och förstå dem för att undvika gå på samma nitar om och om igen.
Exempelvis kan man vara rädd för att inte vara omtyckt eller bli avvisad. Då kan man utveckla försvar och strategier för att skydda oss sig från obehagliga känslor. En sådan strategi kan vara att man ligger på för mycket i kontakten, för att på så sätt hindra personen från att ”glömma bort en”, välja annat umgänge eller bara riskera att mötena glesas ut. En annan strategi kan vara man är undvikande i sitt beteende. Enligt devisen ”hellre förekomma än förekommas” väljer man kanske att ”spela stolt eller svår” för att locka fram ett uppvaktande beteende från den andra. Eller så tenderar man bli formell i kontakten, för att inte riskera bli sårbar. Dessa exempel behöver inte gälla dig. Jag ville bara illustrera hur rädslor och skuggsidor hos sig själv kan utgöra hinder i kontakten med andra och leda en bort från det långsiktiga målet att fördjupa relationer.
Med en duktig psykolog kan du på ett tryggt sätt kartlägga och bemästra det som är svårt i kontakten med andra. För att komma i kontakt med psykolog kan du vända dig till din vårdcentral, företagshälsovård eller en privatpraktiserande psykolog. Du kan behöva vara beredd att stå på dig för att få hjälp inom den offentligt finansierade vården, då bristen på psykologer är stor.
Du skriver att du reflekterat mycket kring din person, och att du vet vad du vill och behöver för att må bra. Självkännedom är en jättebra grund för relationsbygge! Jag vill tro att det finns någon för alla. Jag hoppas verkligen att du lyckas bryta din ensamhet och får kontakt med någon genuint bra person som vill vara din vän. Hen finns där ute, det är jag övertygad om.
Varma lyckönskningar!
Maria Nordström Lindhe
leg psykolog
