5-åring har många ritualer för sig
Vi har en kille på fem år och en på två år. Femåringen har alltid haft en stort behov av närhet och alltid varit väldigt "mammig". En känslokille som varit väldigt blyg men börjar blomma ut mer och mer.
Sedan kanske ett år tillbaka har vi haft det kämpigt med hur hans kläder sitter, hur stolen står vid matbordet (han vill sitta så hårt mot bordet att vi är rädda att han får ont), hur skorna ska stå på mattan när han eller mamma ska sätta på dom mm mm. Det har blivit som små ritualer kring exempelvis att sätta på skorna. Först ska strumporna dras upp, sen på med skorna medan jag ska hålla hårt i hans ben, sen dra år skorna så hårt det går, sen dra upp strumporna igen i en speciell ordning osv...
Även när vi ska säga gonatt eller hej då är det helt avgörande att detta blir på hans sätt och han kan göra om det tills det blir "rätt" annars. Om vi inte gör som han vill så blir han såklart arg och ledsen men man kan även se på hela hans uttryck i kroppen att det är jättejobbigt. Han vet verkligen inte vart han ska ta vägen.
Det är som att han inte alltid vill att det ska vara på det här sättet men som att han av någon anledning känner att han måste. Vi upplever att det läggs på nya likande saker lite då och då och är rädd att detta bara eskalerar. Det är otroligt jobbigt och leder ofta till irritation, tappande av tålamod och konflikter. Han har också blivit mycket sämre på att lyssna på oss och vi funderar på att börja med ett belöningssystem för att just belöna hans goda beteenden. Vill kunna hjälpa honom i allt detta med att "det är inte hela världen om skon står lite snett", men för honom är det ju precis vad det är... hela världen. Behöver guidning hur vi ska tänka kring detta och gärna konkreta råd/tips.
Psykolog Liv Svirsky svarar:
Tack för ditt brev! Till att börja med vill jag säga att när jag läser det blir jag nyfiken på att få veta lite mer om er och om er son. Hur har han det i sin vardag. Trivs han på förskolan? Har han skoj när han leker med sina kompisar? Vad tycker han om att göra på förskolan och på fritiden? Är de här sakerna som blir problematiska hemma svåra för honom även på förskolan och hur gör i så fall personalen för att möta och hjälpa honom?
Du skriver att han är en känslokille som varit väldigt blyg och även det väcker funderingar. Hur har det tagit sig uttryck till exempel vid inskolningen på förskolan, vid lämningar och i andra sociala situationer? Jag skulle också gärna vilja veta mer om ifall någon av er föräldrar eller andra i släkten känner igen sig i er sons beteenden? Om så, hur utvecklades det för den/de personerna?
Som du hör finns det mycket som skulle vara intressant att veta för att lägga pusslet kring varför er son gör som han gör och hur man bäst hjälper honom. Eftersom jag inte har den informationen blir mitt svar mer allmänt hållet men jag hoppas det ändå ger dig viss vägledning.
En del barn kan i perioder få för sig saker som de tycker känns väldigt viktiga och sen går det över efter ett tag. Kanske är det så i er sons fall? Andra utvecklar det som kallas tvångssyndrom eller OCD och som innebär att man gör en massa ritualer för att minska ångest och hantera skrämmande tankar. Barn med OCD har god nytta av behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) där de får träna på att avstå från sina ritualer.
Åter andra har ett behov av den här sortens rutiner och ritualer i syfte att hantera sina upplevelser och intryck, det blir nästan som ett sätt att organisera världen och göra den hanterlig. Ibland kan det då handla om en neuropsykiatrisk funktionsvariation som kan sammanhänga med andra svårigheter såsom att umgås med jämnåriga, sätta sig in i andras känslor och behov, koncentrationssvårigheter eller uppmärksamhetssvårigheter.
Så finns det de som har en sensorisk känslighet som gör att olika sinnesintryck blir väldigt starka för dem. Det kan vara olika sinnen som är lite extra känsliga, vissa barn är ljudkänsliga medan andra är mer upptagna av hur saker känns mot huden och kroppen. I det senare fallet brukar barnen vara känsliga för hur kläder sitter, vilka material kläderna har och om det finns sömmar eller lappar i dem som skaver mot huden. Känsligheten kan vara så stark att bara vissa material fungerar och att bara ett fåtal plagg är accepterade, allt annat blir för obehagligt. Kanske är det något sådant er son visar tecken på då han är så noga med hur kläder sitter och sätts på. Om det är så tror jag att din iakttagelse att han ”inte vet vart han ska ta vägen” är helt rätt, det här är inget han gör för att trotsa, mäta sin vilja eller retas utan det är på riktigt jobbigt för honom att uthärda om saker inte görs på rätt sätt. Även den här sortens känslighet kan sammanhänga med en neuropsykiatrisk funktionsvariation.
Du skriver att ni funderat på att testa ett poängsystem och det tycker jag att ni kan göra. Om ni märker att det blir svårt för er son att samla ihop poäng därför att han verkligen inte klarar att styra över dessa beteenden så kan ni snabbt avveckla det igen så att han inte känner sig misslyckad. Är det istället så att han kan avstå de här beteendena när poängen motiverar honom så är ju mycket vunnet. Jag vill dock uppmärksamma er på att poängsystem är ett lite mer komplicerat verktyg än det först kan verka, så det kan vara bra att läsa på lite innan ni sätter igång. Rätt använt är det ett effektivt verktyg som brukar uppskattas av både barn, föräldrar och inblandad personal men gör man fel blir det ganska snabbt verkningslöst.
Orsakerna bakom er sons beteende kan som du ser vara flera. Känner ni igen er i något av de jag beskrivit ovan? Eller skulle ni behöva mer hjälp för att reda ut vad det handlar om? I så fall tycker jag att ni ska söka er den hjälpen via i första hand BUP där ni bor. Du nämner en oro för att de här beteendena ska eskalera. Skulle de göra det eller om ni inte får bukt med detta på egen hand med hjälp av poängsystem är även det skäl att söka ytterligare hjälp hos BUP. Inför en sådan kontakt kan det vara bra att ni under en tid registrerar ganska exakt vilka beteenden er son vill utföra själv eller vill att ni ska göra, hur ofta han önskar det och hur han reagerar om han inte får det så som han önskar. Lycka till!
Vänliga hälsningar
