Är jag traumatiserad av min barndom?
När jag var 4 år separerade mina föräldrar, och min far försvann helt ur mitt liv. Mor hittade en annan kille som inte behandlade mig bra. När jag var 12 år sökte jag själv kontakt med min far och vi hade därefter sporadisk kontakt några gånger per år då han bodde långt bort.
I hemmet med min styvfar och mor var det ofta bråk, och jag fick absolut ingen faderskärlek från min styvfar. Jag är nu 50 år, och har under hela livet tampats med depressioner. Man kan säga att jag förlorat min ungdom till en tung depression. Därefter har det gått upp och ner, bland annat med hjälp av antidepressiv medicin. Samtidigt är jag sedan 45 års ålder diagnostiserad med adhd.
Det jag skulle vilja veta, är hur mycket av mina depressioner beror på min adhd, i förhållande till det att min far försvann när jag var 4 år, och att jag inte fått en bra uppväxt hos min styvfar och mor. Jag vet inte hur mycket traumatiserad jag blivit, men det jag vet är att jag under ungdomsåren hade mycket dåligt självförtroende. Jag var mobbad i skolan, och kände mig värdelös. Tacksam för svar. Jag behöver veta huvudorsaken till varför jag haft dessa problem.
Psykolog Sabina Gušić svarar:
Tack för att du delar med dig av ditt livs upplevelser och dina funderingar. Det krävs mod att reflektera över svåra erfarenheter och försöka förstå sig själv och sina reaktioner.
Jag kan förstå att du har en stor önskan att ”reda” ut vad huvudorsaken till dina problem är. Det är vanligt att söka samband i sitt liv. Särskilt viktigt är det när man farit mycket illa som du har gjort och det kan kännas viktigt att förlägga skulden dit den hör hemma för de orättvisor och elakheter man har utsatts för. Ibland kan det dock vara svårt att hitta tydliga samband och sökandet efter dessa kan resultera i omfattande grubblerier och ältande som i sig medför lidande. Då kan det ibland hjälpa att fokusera på att acceptera de olika delarna av ens liv och att man kanske aldrig kommer kunna veta exakt vad som lett till vad. Ett sådant förhållningssätt kan frigöra energi till att påverka sitt liv här och nu till det bättre.
Båda dessa perspektiv är viktiga att ha i åtanke. Utan att ha stor kännedom om hur dina funderingar påverkar dig så vill jag svara dig utifrån båda dessa.
Du beskriver ett liv där du redan som ett litet barn utsatts för överväldigande negativa upplevelser i form av separationer, övergivenhet, bråk och verbalt våld i hemmet samt brist på kärlek och omsorg. Din skoltid har också präglats av mobbning. Vi vet från forskning att dessa upplevelser, särskilt när de sker under en längre period i barndomen, är kopplade till en rad olika psykiatriska diagnoser så som PTSD (posttraumatiskt stressyndrom), depression och olika ångesttillstånd. Särskilt allvarligt är det om det är människor som egentligen borde ta hand om en som är de som utsätter en för elakheter och skrämmande upplevelser. Exempel på detta är när omsorgspersoner (till exempel föräldrar) utsätter en för fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp, brister i att skydda en från dessa eller på annat sätt försummar de behov vi som barn har.
På senare tid har forskningen också visat att mobbning i skolan är kopplat till depression. Under skolåldern är vi som människor i stort behov av att bli bekräftade av jämnåriga för att kunna utveckla en positiv självbild och konsekvenser av mobbning är att bilden av oss själva blir skev, negativ och leder till en känsla av värdelöshet. Något du tyvärr känner till alldeles för väl. Sammantaget är det därför inte långsökt att dra slutsatsen att de upplevelser du haft i ditt liv haft en stor inverkan på din psykiska ohälsa.
Du skriver att du relativt nyligen diagnostiserats med adhd vilket troligtvis innebär att du haft utmaningar genom livet som du behövt hantera själv utan rätt förståelse eller stöd. Även här visar forskning att depression oftare förekommer hos personer med adhd än hos dem utan. En anledning till detta är att man har svårare att klara av livets olika utmaningar, särskilt om tillståndet är odiagnostiserat. Kombinationen av svåra livsupplevelser, trauman och adhd medför en särskilt stor risk för depression och/eller annan psykiatrisk problematik.
Som du märker hänger mycket av detta ihop och det är inte lätt att separera vad och hur mycket de olika delarna bidragit till dina depressiva perioder. Vi människor är komplexa och likaså vårt lidande. Jag skulle därför vilja säga att snarare än att fråga dig själv vilket av detta som orsakat din depression så tänk att alla dessa delar har påverkat dig. Svek från omsorgspersoner och barnmisshandel, oavsett om verbal eller fysisk, är mycket allvarligt och leder till lidande, ibland mycket stort sådant och detta har alldeles säkert påverkat dig. Adhd kan vara mycket svårt att leva med men behöver inte alltid vara det om omgivningen hjälper, stöttar och inte bidrar till ytterligare svårigheter, vilket tyvärr inte varit din erfarenhet.
Du skriver att du har medicinerat till och från och att detta har hjälpt. Jag funderar om du har gått i annan typ av behandling, så som psykologisk behandling/psykoterapi? Personer med upplevelser likt dina kan ha goda resultat av sådan behandling för att dels förstå de olika samband som du är nyfiken på, dels få möjlighet att påverka sina tankar och beteenden för ökad psykisk hälsa.
Psykologisk behandling bidrar också till att odla en känsla av acceptans inför hur livet varit och blivit för att sedan kunna uppleva en inre frid och möjlighet att påverka sitt liv i den riktning man önskar. Om du är intresserad av detta kan ett första steg vara att vända dig till din vårdcentral för att söka psykologkontakt.
Jag önskar dig lycka till!
