Jag är för hårdhänt mot min 4-åring

Psykolog Ingrid Gråberg svarar:

Du både vet och känner att du passerar gränsen för vad som är acceptabelt när stubinen brunnit upp och irritationen övergår till svårkontrollerad ilska. Det här är något som du mår dåligt av och vill få hjälp med. Eftersom du inte nämner några andra problemsituationer än konflikterna med 4-åringen, så finns det en god chans att du återtar kontrollen över känslorna i takt med att sonen mognar. Men du varken vill eller behöver nöja dig med att passivt invänta en förändring, utan du kan själv vara med och påverka den nuvarande situationen – både för sonens och din egen skull. 

Dels kan du försöka bidra till att reducera antal tillfällen då minstingen blir frustrerad, dels kan du hjälpa honom att hantera sin frustration när den är ett faktum. Du kan också använda dig av olika strategier för att minska risken att din egen stubin brinner av. Allt hänger dessutom ihop. Känslor smittar lätt – åt båda hållen – och genom att ge 4-åringen goda förutsättningar att ”göra rätt” får du själv ett bra utgångsläge. 

Vi kan ta vardagsexemplet ”att göra sig i ordning när man ska i väg till förskolan” som utgångspunkt. Två vanliga anledningar till att en sådan situation leder till konflikter är tidsbrist/dålig planering och för höga förväntningar på vad barnet ska klara av. 

Stress skapar ingen bra grund för känslohanteringen. Hur kan ni minska stressen på morgnarna? Genom att gå upp tidigare, så att alla får en chans att vakna i lugn och ro? Eller behöver ni ”bara” planera er tid bättre? Finns det saker som kan förberedas dagen innan, såsom att lägga fram kläder och duka för frukost? Gör ni alla moment i en optimal ordning redan nu eller finns det anledning att prova en ny variant? Finns det moment som till och med kan eller bör hoppas över? 

Har ni realistiska förväntningar på vad barnet ska klara av på egen hand? Även ett barn som rent motoriskt behärskar alla enskilda moment som hör påklädningen till kan ha svårt att göra flera saker i följd utan att tappa fokus. En bra dag kanske allt flyter på utan mankemang, men minsta motgång eller störning kan göra så att vardagsbestyren blir till oöverstigliga hinder. Det kan räcka med att barnet har sovit dåligt eller att ett syskon retas. Är den lille ledsen av någon anledning behöver han få känna sig omhändertagen och då kan det vara högst relevant att hjälpa honom på med alltifrån strumpor till ytterkläder. 

Vissa dagar kan det finnas ett motstånd mot att ge sig av hemifrån. Har det varit bråk på förskolan dagen innan känns det inte så kul att återvända dit, men det kan lika gärna vara något som lockar eller oroar på hemmaplan, till exempel att någon familjemedlem är sjuk och ska vara kvar hemma. Det kan också handla om att barnet har svårt att avbryta något roligt, exempelvis att se på tv eller leka. Då är det dumt att skapa utrymme för tevetittande och lek på vardagsmorgnarna. Se i stället till att ha rutiner som flyter på från toabestyr och frukost till påklädning. Se också till att själv ha förberett allt för egen del, så att ni aldrig hamnar i ett läge där sonen blir sittandes framför teven eller i leksakslådan medan ni föräldrar är upptagna med att packa väskor och välja kläder. 

När man har hamnat i ett mönster av konflikter och negativa förväntningar på varandra behöver man ta ett kliv tillbaka och försöka se situationen utifrån. För att kunna kontrollera sin ilska behöver man ha koll på när, var, med vem/vilka och varför man blir arg. I ditt fall verkar det som att det främst är när 4-åringen trotsar som tålamodet tryter och ilskan är ett faktum. 

Tror du att det är möjligt för dig att se på pojkens beteenden med nya ögon och undvika att ta saker som han gör och säger personligt? I så fall blir det förmodligen lättare för dig att också förändra ditt eget beteende och dina förväntningar på honom. Här kanske jag behöver förtydliga lite. Jag menar inte att ni ska låta barnet styra hela er tillvaro eller att ni ska acceptera att han slåss, utan om att ni ska hjälpa honom att reglera sina känslor. Det gör ni bäst genom att försöka låta bli att smittas av hans frustration, och genom att inte utsätta honom för överkrav. 

Jag är fullt medveten om att det kan vara svårt att behålla sitt eget lugn när man har en tid att passa – eller när man kommer hem efter en riktigt dålig dag på jobbet – och ens barn ideligen sätter sig på tvären. Därför är det viktigt att ge sig själv bra förutsättningar, genom att skapa luft i schemat och sova ordentligt till exempel. 

Allt kan man dock inte styra över, så din stubin kommer nog fatta eld ibland även om du gör ditt bästa för att förebygga det. Då gäller det för dig att bryta innan den första tredjedelen har brunnit upp. Tillåt inte irritationen att växa. Säg inte till sonen tio gånger om samma sak. Stanna upp redan efter första tillsägelsen och fundera över varför den inte åtlyddes. Hörde han inte? Behöver du se till att fånga hans uppmärksamhet genom att ta ögonkontakt? Använde du ord eller tonfall som påverkade honom negativt? Vilken strategi har störst chans att lyckas i nuläget? Att lugnt och bestämt säga till på skarpen? Att öka pojkens motivation genom att göra momentet till en lek eller tävling? Eller är det läge att fråga om han vill ha din hjälp och erbjuda ditt knä och fullservice med påklädningen? 

Prata ihop dig med din fru om hur ni kan förebygga och hantera konflikter tillsammans. När en situation är på väg att eskalera är det bra att åtminstone ha en plan A, en plan B och en plan C. 

Kan hända har du redan provat allt som jag har föreslagit och ingenting har hjälpt. I så fall rekommenderar jag att du vänder dig till en legitimerad psykolog eller legitimerad psykoterapeut. Och är det så att du inte kan stoppa dig själv från att agera på ett sätt som skadar eller skrämmer barnet ska du omedelbart söka hjälp.

Vänlig hälsning