Min tjejs föräldrar accepterar inte mig
Jag och min tjej har snart varit tillsammans i ett år. Hon är 18 och jag 22. Våra känslor för varandra är 100 procent äkta och vi båda vill egentligen spendera resten av livet med varandra. Vi har aldrig haft några interna problem i vårt förhållande. Allt funkade bra ända tills hennes föräldrar fick vetskap om mig. Och eftersom jag är muslim och hon är kristen så accepterar de inte mig.
Jag tycker synd om min tjej som nu dras åt två håll och inte vet vad hon ska göra. Jag försöker säga att hon kan göra precis som hon vill och att hon inte behöver söka tillåtelse från sina föräldrar, men det är lättare sagt än gjort. Vad ska jag göra? Vad ska hon göra? Vad ska vi göra?
Psykolog Sofia Viotti svarar:
Hej!
Det är verkligen ett jobbigt läge ni båda befinner er i och inte helt lätt att finna en lösning. Det kommer i slutändan handla om din tjejs val. Tyvärr går det ju inte att påverka andra människors tankar, känslor och värderingar, så hur hennes föräldrar kommer agera har ni egentligen inte så mycket chans att påverka. Man kan såklart hoppas att de lyssnar på sin dotter och förstår hur bra hon mår tillsammans med dig och hoppas att de värderar relationen med henne framför allt annat. Men det är inte säkert att det blir så. Då behöver din tjej tyvärr göra ett val, mellan er kärlek och sin familjs acceptans. Och det är verkligen inget lätt val att välja bort sin familj eller sin kärlek.
Jag tänker att det du kan göra för henne är att bekräfta att du förstår att det är svårt för henne och även visa att du stöttar henne oavsett vad hon väljer att göra. Det är såklart svårt när man är kär i någon och högst av allt vill vara med den personen. Men för att er relation ska ha en chans på lång sikt så tänker jag att det är viktigt att din tjej själv har fått göra detta val, så att hon inte både känner en press från föräldrarna och dig. Så undvik att argumentera för att hon ska välja er.
Men för din skull så kommer det ju också bli viktigt att hon faktiskt gör ett val. För det här läget är även påfrestande för dig. Så du behöver känna efter hur länge du är okej med att vara i denna situation.
Ett tips kan vara att ni tar några gemensamma samtal på en ungdomsmottagning med en samtalsterapeut. Dit kan man gå tills man är 25 år. Du kan söka på internet efter den som finns i din kommun.
Lycka till!
