Minsta sjukdomssymtom ger mig ångest
Jag har alltid en extrem ångest när jag är sjuk och det känns som att jag är sjuk hela tiden. Jag uppsöker läkare väldigt ofta. Jag vet ju att det inte är någon fara i sig att vara sjuk, det är inte så att jag kommer dö bara för att jag har lite ont, så jag förstår inte varför jag har så mycket ångest när jag är sjuk.
Även om jag skulle få en livslång sjukdom så är det är väl så bara att man får leva med det, eller hur? Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka och undrar om det är normalt att ha ångest när man är sjuk eller har ont någonstans?
Min värsta ångest kommer om jag blöder någonstans. Då får jag alltid panikångest. Jag söker ofta bekräftelse hos andra för att de ska säga att det inte är någon fara, för att lugna ner mig själv. Men tänk om jag är så pass sjuk att jag bör ha den ångesten jag har?
Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:
Det är sunt att bli lite orolig när man är sjuk. Smärta eller andra obehagliga sensationer är signaler från kroppen om saker inte står rätt till, signaler som det är funktionellt att reagera på.
Vissa kan dock utveckla en överdriven vaksamhet kring vad som pågår i kroppen. Minsta signal registreras och övertolkas som tecken på något avvikande och allvarligt. Likaså kan kroppens alarmsystem bli lite för aktivt.
Överdriven oro för den egna hälsan kallas hälsoångest. Alla ångestsjukdomar utvecklas och förstärks genom det egna beteendet. Således är det även något man kan bryta. I regel handlar det om att lära sig att stå ut med ovisshet samt att närma sig det man är orolig och rädd för i stället för att undvika det.
Vidare är det ju så att när vi blir sjuka tvingas vi slå av på takten. Det är inte alls ovanligt att må lite sämre emotionellt vid ofrivillig vila. När man inte kan distrahera sig med aktivitet tvingas man komma i kontakt med det man känner. Inte sällan är det obehagliga tankar och känslor som vi normalt trycker undan som då kommer upp till ytan.
Du frågar vad du kan göra.
Du kan träna dig i att stå emot impulser att googla, uppsöka läkare eller söka försäkran hos andra. Först kan detta innebära att du väntar en timme med att googla eller vidta annan ångestdämpande åtgärd, för att senare kunna vänta till nästa dag. Nästa steg blir att se om du kan avstå från åtgärder helt och hållet. Träna på att stå ut med ovissheten och frånvaro av försäkran om att allt är lugnt.
Du kan också öva dig på att inte låta tankarna spinna. Här blir uppgiften att lära dig skilja på oro och faktisk fara, men också att bli bättre på att lyssna på din kropps signaler. Hur känns en vanlig förkylning? Ju mer du övar desto fler ”kvitton” får du på att de flesta orossignalerna på allvarlig sjukdom, som du känner, faktiskt är falskt alarm.
Du skriver att ”om det en dag skulle vara en livslång sjukdom får man väl bara leva med det”. En kris, som ett allvarligt sjukdomsbesked innebär, blir en utmaning, där man tvingas att antingen gå under eller leva vidare med de nya förutsättningarna. Hur man gör för att acceptera en sådan typ av livsförändring är ett omfattande inre arbete. Så att ”leva med det” innebär ingen axelryckning precis, tvärtom kommer det krävas en betydande arbetsinsats.
Jag föreslår att du, i stället för att oroa dig för denna eventuella dag, skiftar ditt fokus till att du de facto är frisk idag och kanske även känna tacksamhet för det. Att uppmärksamma och tillvarata nuets små och stora glädjeämnen och det som skänker meningsfullhet kan hjälpa dig att bryta oro och öka närvaron av positiva känslor.
Hoppas att några av dessa förslag känns möjliga för dig för att bryta din oro. Överdriven oro tar kraft och begränsar livsutrymmet. Det är jättebra att du vill bryta detta mönster, så du kan njuta mer av livet, men om du känner att du inte kan hantera det här på egen hand föreslår jag att du tar hjälp av en legitimerad psykolog. Det finns hjälp att få!
Varma hälsningar
