Dottern vägrar ha mens
Min dotter fyllde nyligen 13 år. Hon har fått sin mens fyra gånger. Hon har inga fysiska besvär av mensen. Häromdagen berättade hon att hon ville sätta in en p-stav för att slippa mensen helt och hållet. Enligt henne gör många tjejer så. Hon sa att på grund av hennes ålder behöver hon inte mitt medgivande och kan bara fixa det via UMO. Jag försökte prata med henne om biverkningar, hormoner och konsekvenser, men hon vill inte ta in den informationen.
Jag kontaktade UMO och fick svar att man måste träffa en läkare på en ungdomsmottagning och att det är läkaren som gör bedömningen. Jag känner att hon är så smart så hon skulle säkert kunna ljuga sig till denna behandling.
Varje gång vi pratar om det här så blir hon jätteledsen. Enligt henne är mensen jobbig, äcklig och påverkar hennes livskvalitet. Hon hatar sitt liv med mens, trots att den är smärtfri för henne. Hon är orolig att ha mens på sommaren då man har lite kläder på sig. Hon vill heller inte prata om detta med en annan vuxen, typ psykolog. Såklart vill jag inte att hon ska strypa sina mens med hormoner i sådan ung ålder. Jag vet inte vad jag ska göra.
Psykolog Liv Svirsky svarar:
Jag förstår att din frustration är stor och att den också innehåller en stor dos oro. Att se sitt barn fatta beslut som du ser som negativa, men där barnet inte vill ta till sig det du säger och dessutom har rätt att fatta beslutet på egen hand, är självklart väldigt komplicerat!
Hennes rättigheter ser ut som de gör och i slutänden är det dem både du, din dotter och hennes läkare måste förhålla er till. Men kanske finns möjligheter för lite mer samtal innan din dotter helt bestämmer sig?
Vad tror du om att själv boka ett samtal hos en läkare, till exempel på ungdomsmottagningen där ni bor, för att få information om vad din dotters önskemål skulle kunna innebära. Jag tänker att det kan vara bra för dig att få god koll på eventuella risker på kort- och lång sikt men även fördelar och biverkningar. Med den kunskapen kanske det blir aningen lättare för dig att diskutera med din dotter och du kan möta henne med sakliga argument baserade på fakta. Du kan dessutom hänvisa till att det är en läkare just på ungdomsmottagningen som sagt det.
En annan strategi som ibland kan fungera i lägen som det du är i nu, är att göra en överenskommelse om att skjuta upp ett beslut en viss tid och att föra in några steg i beslutsprocessen. Alltså att inte komma till ett definitivt beslut än utan låta lite tid få gå. På så sätt hamnar ni inte i ett låst ”antingen eller-läge” där du blir den som får rollen av att hindra eller förbjuda och din dotter vill markera självständighet. Kanske skulle ni kunna komma överens om att hon ska avvakta ett tag så att hon faktiskt vet mer om hur det är att ha mens innan hon fattar sitt beslut? Kan det tänkas vara rimligt att ha haft mens tio gånger för att faktiskt kunna uttala sig mer om hur det egentligen är? Om hon efter det fortfarande vill använda hormoner för att inte få mens kan ni ta nästa steg. Det steget kanske kan vara att ni tillsammans går till en läkare för att få information. Efter det kan hon fatta sitt beslut.
Ytterligare en strategi som kanske kan vara värd att testa är att utmana din dotter lite. Hon är ju väldigt säker på hur hon vill göra låter det som. Är hon då öppen för att ta in information från någon annan gynekolog än just en på ungdomsmottagningen? En som utifrån andra erfarenheter kanske kan vidga hennes perspektiv genom att föra fram lite andra argument.
Avslutningsvis, om du och din dotter inte lyckas nå varandra kanske du får lita på att läkaren på ungdomsmottagningen gör sitt jobb på bästa sätt. Väljer de att förskriva p-stav till din dotter gör de säkert det utifrån god kunskap om både för- och nackdelar. Jag tror heller inte att de gör det lättvindigt utan att även de vill veta varför det är viktigt för din dotter att inte längre ha sin mens. Om de anar att det beror på att hon tycker det är äckligt hänvisar de henne troligtvis till en kontakt med barnmorska eller kurator på ungdomsmottagningen.
Vänlig hälsning
