10/13/2011

Hur fungerar mitt barns mamma?

Mitt barns mamma har enligt utredning antisociala och narcissistiska personlighetsdrag i kombination med borderline. Vad kan jag förvänta mig att hon ska klara i sin roll som förälder och hur ska jag stötta dem för att umgänget ska vara positivt för barnet? Barnet bor hos mig på heltid.


Ingrid Gråberg svarar:

Det går inte att uttala sig om någons föräldraförmåga enbart utifrån ledtrådar i form av en eller flera diagnoser. Under förutsättning att utredningen är väl genomförd och bedömningarna väl underbyggda, så kan man ändå förutsätta att dessa personlighetsdrag kommer att påverka såväl relationen till barnet som till dig på mer än ett sätt.

Diagnosen Borderline personlighetsstörning (eller Emotionellt instabil personlighetsstörning som det också kallas) innebär just att man har svårigheter med avseende på relationer. Både humör och relationer kännetecknas av instabilitet och personen brukar generellt ha bristande impulskontroll.

Hur de antisociala och narcissistiska dragen tar sig uttryck är mer osäkert. Det kan ju handla om allt ifrån att ditt barns mamma är allmänt oansvarig och ganska så självupptagen till att hon är aggressiv, kriminell och helt saknar empati.

För att veta hur umgänget bör se ut och hur mycket hjälp och stöd som barnets mamma behöver i sin föräldraroll så måste man ha klart för sig hur hon fungerar generellt och i specifika situationer. Och hur du kan stötta ditt barn beror på hur gammal hon/han är.

Det bästa du kan göra är att stötta barnets mamma att söka och ta emot hjälp från psykiatrin och att själv begära att få träffa hennes behandlare för att få kunskap om hur hon fungerar och få råd om hur du bäst bemöter henne. Ju mer du vet desto lättare blir det för dig att undvika, och lösa, konflikter er emellan. Det allra bästa vore om det fanns möjlighet att ha ett möte med er föräldrar, en representant från vuxenpsykiatrin och en barnpsykolog. Syftet med mötet skulle vara att lyfta fram barnets behov och ställa det i relation till mammans förmågor. Detta skulle i sin tur leda till att du och behandlaren blev mer klara över vad som krävs för att optimera förutsättningarna för relationen mamma-barn. Och du skulle kunna få tips om vad du kan säga till ditt barn.

När det gäller barnets bästa, som man alltid måste ha för ögonen, så bör man ganska tidigt försöka förklara hur det förhåller sig med saker och ting. Förklaringarna måste förstås vara anpassade efter ålder och utvecklingsnivå hos barnet och de behöver inte vara så omfattande och detaljerade till att börja med.

I en del kommuner ordnas det grupper för barn till psykiskt sjuka föräldrar och det brukar vara väldigt värdefullt. Barnen får ökad kunskap om psykisk sjukdom och de får framför allt träffa andra barn som har liknande upplevelser och funderingar som de själva har.

En sak som du bör vara beredd på är att det kan uppstå situationer som innebär en svår balansgång, där du behöver ta avstånd från saker som barnets mamma gjort eller sagt, utan att ta avstånd från henne som person.

Sist, men inte minst, vill jag betona att du i första hand har att ta ansvar för dig själv och din egen relation till barnet. Om du förmår att vara en lugn, trygg och förutsägbar förälder så kommer barnet vara bättre rustat att klara av eventuella svängningar i humör och beteende från mammans sida.

Här kan du läsa mer om:
Antisocial personlighetsstörning
Borderline
Narcissism

Vänlig hälsning,