11/2/2011

Vill fortsätta trots otrohet

Min sambo och jag har haft ett seriöst förhållande i drygt nio år. För två veckor sedan fick jag reda på att han har en relation med en kollega. Har erkände direkt när jag ställde honom mot väggen.

De har träffats till och från under två års tid ca 1-2ggr/månad, endast för att ha sex. Under denna tid har de haft en trekant med en av hennes väninnor och han har även haft sex med väninnan två gånger själv. I början av vårt förhållande hade han även ett one-night-stand med en tjej som han först nu erkänt.

För mig var det en total chock och jag mår såklart mycket dåligt av detta. Vi har hela tiden haft en bra och välfungerande relation och är mycket kärleksfulla mot varandra. Jag känner trots allt att jag inte vill lämna honom utan att försöka förlåta och gå vidare i förhållandet.

Min sambo är nu mycket ångerfull och mår dåligt. Han vill att vi ska fortsätta vårt förhållande om jag klarar det. Tanken var att vi skulle skaffa barn och börja försöka under vintern. Just nu spenderar vi tid isär men pratar mycket om det som hänt och min sambo försöker komma på vad orsaken till otroheterna var och varför han inte berättat något. Jag är rädd att han har fått panik av hela situationen och därför tror att han vill stanna fast han egentligen inte älskar mig.

Kan man förlåta denna typ av upprepad och långvarig otrohet? Hur ska vi gå vidare eftersom vi båda egentligen vill stanna i relationen?


Jörn Aasmundsen svarar:

Att upptäcka att ens partner varit otrogen är, som du beskriver, chockartat. Av din fråga uppfattar jag dock att ni trots det som har skett försöker prata med varandra, något som givetvis är avgörande för att skapa klarhet i om det är möjligt för er att gå vidare tillsammans eller ej.

När det framkommer att en part i en relation varit otrogen, ställs den andre inför två utmaningar: dels i vilken grad man klarar att bearbeta och försona sig med det som har skett samt i förlängningen att igen känna tillit och förtroende till sin partner.

En av de frågor du ställer handlar om den första av dessa utmaningar, nämligen i vilken grad det är möjligt att förlåta. Att vara den som är utsatt för otrohet innebär som oftast att man till följd av det som hänt både tvivlar på sitt eget värde samt att man givetvis ifrågasätter den grund som relationen har varit byggd på.

Utöver känslor av förtvivlan, ilska, svek och brist på tillit är det inte ovanligt i ett inledningsskede att många frågor handlar om vad som har skett; hur, när och på vilket sätt. Syftet med dessa frågor är givetvis att få veta hur otroheten sett ut. För många blir det dock också ett sätt att omvärdera delar av historien i parrelationen, något som ofta känns både sårande och plågsamt.

Att kunna förhålla sig till och känslomässigt bearbeta dessa frågor i den relation du är i, beror både på dig och på din partner. Det viktiga är att du känner att han svarar så ärligt han kan samt att han kan leva sig in i dina känslor. Din partner behöver också visa att han tar ansvar för det han har gjort.

Det framgår av din fråga att din partner förklarat att han träffat sin kollega (och ibland hennes väninna) ”endast för att ha sex”. Inte så sällan beskriver den som varit otrogen att man skapat en sådan uppdelning där sexualiteten och de sexuella fantasierna är frikopplade från andra delar av en relation. Samtidigt tror jag det är viktigt att han får berätta hur han kände och tänkte i relation till dig de gånger han var otrogen. Du beskriver inte hur du och din partner har haft det i ert sexuella samliv, men otroheten utesluter oavsett inte att du kan ha upplevt att ni har haft det bra.

Arbetet med att söka återskapa tillit och förtroende i en relation efter en otrohet är något man gör tillsammans, det räcker inte att bara en part gör det. Jag förstår av det du skriver att du trots allt inte vill lämna relationen, men att du har svårt att veta om det går att förlåta det han har gjort emot dig. Detta är givetvis en mycket förståelig fråga, som det samtidigt är svårt att ge ett enkelt svar på.

Oberoende av om du till slut väljer att stanna eller gå, kommer det med största sannolikhet att kräva mycket av dig, både känslomässigt och i existentiell mening. Känslomässigt i relation till att uthärda och om möjligt bearbeta det att han svikit dig upprepade gånger och existentiellt i förhållande till din syn på dig själv och de livsval du nu står inför. Att din partner varit otrogen vid flera tillfällen under flera år med flera olika kvinnor kommer förmodligen att försvåra detta ytterligare.

Om ni båda två avser att fortsätta leva tillsammans, kommer ni att behöva försonas med det som har hänt för att kunna gå vidare. För att kunna göra det, krävs att ni också fortsättningsvis pratar om det som har hänt, vilka skäl som ligger bakom det att han varit otrogen, hur er parhistoria har sett ut på olika områden samt vilka idéer som var och en av har haft gällande det att leva tillsammans.

Du beskriver att ni har haft för avsikt att skaffa barn. Har det varit en önskan ni båda två delat, eller har din partner varit mer ambivalent eller osäker i detta avseende? Hur har ni hanterat olikheter och konflikter? Dessa och andra frågor anknyter både till er historia, men också till hur ni eventuellt igen kan bygga framtiden tillsammans. Om ni lyckas skapa och upprätthålla en sådan dialog, kommer det att på sikt besvara frågan om ni fortfarande älskar varandra tillräckligt mycket eller om relationen tagit för mycket skada av hans otrohet.

Avslutningsvis, det framgår inte hur du upptäckte att han varit otrogen. Ibland händer det dock att man ”ser till” att bli upptäckt för att man inte står ut med dubbellivet som otrohet oavsett innebär. Om så är fallet, kan det för den som varit otrogen på ett sätt vara en lättnad att inte behöva ljuga längre, samtidigt som man givetvis drabbas av skuldkänslor över att ha sårat sin partner så mycket.

Inte så sällan blir också den som varit utsatt för otroheten mer fokuserad på den andres känslor istället för att fundera på vad man själv vill. Ni har nio år tillsammans och givetvis mycket i relationen som är värt att kämpa för. Samtidigt tror jag att en viktig förutsättning om ni båda två, som du skriver, egentligen önskar att stanna i relationen, är att ni verkligen väljer varandra igen. Samtidigt bör ni nog vara inställda på att detta också kommer att vara ett hårt arbete.

En rekommendation i detta sammanhang är att ni söker er till Familjerådgivningen i den stad där ni bor. Då får ni möjlighet att tillsammans med en tredje part som inte är involverad i er relation lyfta frågor som både handlar om dåtid, nutid och framtid.

Lycka till!