Hämmas min 4-årings utveckling av att inte få vara med jämnåriga?
Min dotter går just nu i en liten barngrupp på ca 4 barn. Hon har länge varit den yngsta och utvecklats väldigt snabbt tillsammans med de äldre barnen. Hon är snart fyra år och skriver redan flera ord och siffror 1-10, det har hon gjort sen hon var tre år. Hon är väldigt framåt, social och stark som person. Nu har hon dock blivit det äldsta barnet i gruppen och det finns inga barn i hennes ålder. Hon själv verkar glad och hjälper gärna till med de yngre barnen. Hon träffar äldre barn på förmiddagarna men sen är hon ensam med de yngre.
Tror ni att det kan vara skadligt för en fyraåring att inte leka tillsammans andra fyraåringar? Kommer hennes utveckling skadas? Jag tycker att hon är glad och hon är glad när hon lämnas och hämtas. Många runt omkring är oroliga för henne och tycker synd om henne för att hon bara får vara med småbarn större delen av dagen. Jag är väl inte direkt orolig förutom gällande att hon är såpass tidig som hon är, och om hon blir understimulerad?
Jenny Klefbom svarar:
Barnomsorgen kan se väldigt olika ut i olika verksamheter. Inte minst om man är hos dagmamma eller på förskola. På vissa förskolor har man syskongrupper, medan man på andra har homogen åldersindelning.
Filosofin bakom syskongrupper är ofta att de ska likna hur det är att växa upp i en familj. Det är ju ändå det som är ”naturtillståndet” för människan. Och i familjer är det inte så vanligt att man har flera barn i samma ålder, om man inte har tvillingar eller trillingar förstås.
Om vi fortsätter resonemanget och tänker oss hur det sett ut under hela vår långa evolution, så är det visserligen troligt att det i byn, eller på gården, ibland har funnits andra barn i samma ålder. Men dessa har man då kanske umgåtts med under delar av dagen, precis som din dotter har möjlighet till.
Att alltså tänka att den moderna förskoleverksamheten i Sverige – som vi har haft under några få årtionden – är det enda sätt att ta hand om barn som duger, eller som rent av inte riskerar att ”skada barnens utveckling”, tycker jag är att ha lite väl höga tankar om vårt moderna samhälle. I alla tider har barn utvecklats alldeles normalt av att växa upp under vitt skilda omständigheter.
Avslutningsvis måste jag säga att jag alltid blir mer oroad över vuxna som har stort fokus på att ”utveckla” och ”stimulera” förskolebarn, än jag blir av vuxna som inte har så mycket fokus på det.
I den åldern är barn så väldigt bra på att utveckla sig själva. Det krävs i själva verket starka negativa krafter och rejäl understimulering för att man ska kunna stoppa ett barns egna inre drivkraft att utveckla sig. Att däremot redan hos små barn införa prestationer som det viktigaste måttet på en människas värde kan vara väldigt destruktivt. Att prestera är kul och viktigt, men det finns det väldigt mycket annat som är också; som att utvecklas till en social och empatisk person, att ha förmågan att ha kul och leka, att få röra på sig och få skapa och uttrycka sig.
I din dotters fall så låter det som att hon har fått en väldig massa stimulans, och utvecklats väldigt fort på det intellektuella planet. Kanske kan man just därför känna sig lugn över att detta inte utgör något problem hos henne, och satsa mer på de andra utvecklingsområdena. Och till syvende och sist är det egentligen bara en enda sak som är riktigt, riktigt viktig, och det är att barnen är glada och mår bra. Och det tycks ju din dotter göra.
Vänlig hälsning,
