12/7/2011

Jag står i vägen för min egen lycka

Jag är en driftig och duktig person - när det gäller att se till att andra har det bra, när det gäller mitt jobb och när det gäller livets "måsten" som myndighetskontakter, ta hand om hus, bilar osv.

Men, när det gäller nöjen blir jag helt annorlunda. Jag kan inte unna mig något utan att få skamkänslor eller känslor av att jag "inte borde" eller "inte förtjänar" det jag tänker på. T ex onödiga fina kläder (köper istället åt barnen), resor på egen hand eller med kompisar (uppmuntrar däremot min man att göra roliga saker på egen hand). Har svårt att önska mig nåt onödigt av min make (sen 20 år).

Har ytterst svårt att planera in roliga, trevliga "onödiga" händelser med min man.

Har svårt att ha roligt helt enkelt, är det "offerkoftan" jag har på mig som min man säger? Har svårt att bara slöa hemma, kan däremot leka med barnen och så utan problem.

Detta har lett till att relationen med min make är ganska dålig. Han gillar inte den grå vardagen utan vill planera för fester, resor o annat roligt. Jag kan aldrig hitta på nåt, det är nåt inombords som hindar mig. "Kan inte slösa bort pengar på...", "Det går inte...", är såna tankar som dyker upp. Vardagen känns för mig OK, lugn men visst, inte så rolig.

Jag vill så gärna kunna NJUTA av livet (risken att jag skulle försumma några måsten är inte så stor...) och släppa loss lite, inte ta allt så allvarligt hela tiden. Finns det något sätt att "öva" sig på att släppa loss o ha kul?


Liria Ortiz svarar:

Tack för din fråga. Du undrar om det finns något sätt att "öva" sig på för att släppa loss och ha kul? Ja, det finns det, och jag återkommer till det. Men jag föreslår att du börjar med att utforska vad du skulle vinna på det som du själv ser på saken. Vad finns bakom dina tankar om att du borde ge mer plats för njutning i ditt liv, och att det samtidigt är så svårt för dig.

Vårt förhållande till pengar och njutning är starkt relaterat till våra tidigare erfarenheter, och inte sällan från våra tidigaste sådana i den familj/miljö vi vuxit upp i. Det handlar om en tidig inlärning om vad som är rätt och fel. Men som vuxna kan vi lära om och göra nya erfarenheter av vad som är rimligt sätt att tänka och göra. Det kan till exempel ske genom en självhjälpsmetod som kan beskrivas som att på olika sätt träna sig i att göra tvärtom till vad våra spontana tankar och känslor säger åt oss att göra. Men det kan också vara så att du behöver professionell hjälp för att lyckas med den förändring som du vill göra.

Mitt förslag är att du gör en kartläggning för att konstatera för dig själv om du kan hantera detta på egen hand eller om du bör ha en psykolog eller psykoterapeut som rådgivare i detta.

Gör så här. Svara på de här frågorna. Skriv gärna ner dina svar, eller spela in dem med din mobil. Välj det sätt som passar sig. Dra dig undan när du gör detta. Det är viktigt att du har utrymme för att fokusera på uppgiften. Kanske det kan kräva ett par timmar då och då under de närmaste veckorna. Ge dig tid. Återkom gärna till frågorna. Fyll på dina svar. Ge dig tid att tänka efter och fundera, och minnas.

Och här är frågorna: - Vilken inställning hade man till pengar och njutning i din familj? Vad ansåg man om att njuta och konsumera? Var det onödigt, kostsamt, syndigt, eller gick det emot någon värdering som fanns i familjen? - Hur hade ni det med pengar? Kopplade man ihop njutning med pengar? Skulle det sparas i din familj? Var ni fattiga? Var pengar en bristvara? - Hur gammal vad du när du började tänka; ”Kan inte slösa bort pengar på” eller ”Det går inte…” Vilken var situationen när detta tänkande började dyka upp hos dig på allvar? - Vilka närstående tänkte likadant? Eller fanns inte detta sätt att tänka i din familj och under din uppväxt? Är det bara du som tänker på detta sätt? När började det i så fall, och när och under vilka omständigheter började det hos dig som vuxen?

Hitta gärna fler frågor som kan hjälpa dig att utforska om din historia inom detta område. Prova gärna att betrakta utforskandet som att du intervjuar en främmande person (dig själv) och att du på ett genuint, undrande och nyfiket sätt undrar hur den personen fått det här sättet att tänka och känna kring njutning och vilken koppling det finns till pengar. Sammanfatta så småningom det som framkommer under olika rubriker som hjälper dig att få en överblick.

När du har fått veta tillräckligt om historien ska du byta fokus och börja tänka på här och nu. Det har förmodligen blivit tydligare för dig vad som är ett inlärt och inte så rimligt sätt att tänka på, och att du har ett ”bagage av tankar och känslor” från ditt förflutna.

Så då är frågan: - Vad vill du göra nu? Vilka av dessa sätt att relatera till pengar och njutning vill du behålla och vilka vill du förändra? - Och det du vill förändra, hur besvärligt verkar det vara? Är det stora förändringar du vill göra eller mera måttliga? - Ser du lösningar och sätt att göra detta på redan nu?

Nedanför finns några tips som du kan använda som självhjälpstekniker för att hantera ditt problem. Läs dem och svara sedan på frågan som finns sist i mitt svar till dig.

Här är tipsen om självhjälp: Ibland när vi vill lära oss att njuta mera av livet är hemligheten att börja i vardagen och träna på att njuta av det goda som händer nästan varje dag, men som vi inte är så uppmärksamma på. Till exempel att njuta av en middag med familjen, en pratstund hemma med barnen eller att vinden hörs i träden. Nyckeln är att träna sig på det vardagligt goda, och inte ha så stora krav på att man ska njuta så intensivt och fullt (det kan bli ett krav som försvårar att njuta).

Det kan hända att när du börja njuta får du skuldkänslor, det är normalt, du kan också lära dig att stå ut med de skuldkänslor som väcks. Välj att ha en accepterande hållning till de känslorna. Säg dig att det inte är så konstigt att de känslorna dyker upp med tanke på din historia, men välj att njuta ändå. Påpeka för dig själv att det är din rätt att njuta av livet och att det är att handla i en riktning som är bra för dig och din familj. Besvärliga känslor av detta slag blir mycket mindre intensiva om man inte kämpar mot dem, och på sikt brukar de klinga av, och inte störa alls.

När du nu har en bättre överblick över ditt problem, och läst om självhjälpstipsen, hur ser du på din förmåga att klara detta på egen hand? Hur tänker du om det? Vad skulle passa dig att göra? Vad blir nästa steg?

En kram.