Har jag social ångest?
Jag känner mig väldigt stressad och ångestfylld över att inte känna att något är meningsfullt och roligt i mitt liv. De här känslorna har jag haft de senaste tjugo åren. Mina dagar går ut på att grubbla och känna skam kring detta. Det känns som jag helt saknar en identitet och känsla kring vad jag gillar och inte gillar.
Jag distraherar mig med mobilen väldigt mycket. Jag känner mig väldigt ensam och har svårt att prata om detta med någon eftersom jag är rädd för att ingen förstår. Jag gråter ofta och har även problem med sömnen.
Känslorna började redan när jag var barn, jag hade olika aktiviteter på fritiden men jag kände aldrig någon glädje av att utöva dem trots att jag höll på i många år med flera stycken. Jag tyckte om skolan när jag var barn men ju äldre jag blev desto mindre trivdes jag.
När jag blivit äldre har jag haft problem med att välja utbildning och arbete och bytt flera gånger men jag känner inte att jag passar in någonstans.
Jag har bland annat funderat om social ångest kan ligga bakom mina problem, att det är därför jag har så svårt att tycka om någon aktivitet eftersom jag är så rädd för att bli dömd av andra eller att andra inte ska tycka om mig. Jag har några vänner och en ursprungsfamilj men jag har svårt att känna mig trygg även med dem.
Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:
Tack för din öppenhjärtiga fråga till oss. Vad bra att du tagit detta första steg mot en förändring i ditt liv.
Du frågar om social ångest är orsaken till dina problem. Jag tänker att det kan vara flera faktorer som bidrar till din nedstämdhet, stress och ångest. Det låter som att du inte har hittat ett bra sammanhang för dig. Om man inte finner meningsfulla sammanhang där man trivs, kommer till sin rätt, känner glädje och inspiration är det naturligt att känna sig vilsen, ensam och isolerad. Då kan det vara lätt att ta till mindre konstruktiva strategier som lindrar i stunden men som långsiktigt tar en längre ifrån sina livsmål och värderingar. Det är förståeligt att du distraherar dig med mobilen, men det är troligen inget som gör att du mår bättre i längden.
Du skriver att du är stressad jämt och att du upplever att du saknar identitet. Ett av nervsystemets tre olika reaktioner på stress är frys/underkastelse. Den aktiveras när stressen är för stark, långdragen eller man upplever att inga andra strategier fungerat. Frys/underkastelse kan beskrivas som ett tillstånd av förlamning, hjälplöshet och känslomässig avtrubbning.
Du beskriver att du hela livet kämpat för att hitta rätt. Vi människor behöver våra känslor som en guide för att förstå oss själva och vad vi mår bra av, så som: ”Det här tycker jag om”, ”det här är jag”, ”här kommer jag till min rätt”. Om känslolivet är avstängt kan man hamna i en ond spiral där det är svårt att veta vad man vill, tycker och känner. Inget känns riktigt roligt eller inspirerande. Då är det lätt att dra sig undan, och livet känns alltmer meningslöst, precis som du skriver.
Vi vet också hur viktigt det är med sociala relationer för vår hälsa. Att som i ditt fall uppleva dig otrygg med andra och inte ha någon du kan få känslomässigt stöd av är en stor stressor i sig.
När man grubblar på livets mening kan det kännas överväldigande och vanmäktigt. Personer som varit med om en svår förlust rapporterar ofta att de förlorat meningen med livet. Vi vet då att vägen framåt är att börja fokusera på vad som känns meningsfullt, intressant och ger glädje i stunden, i det lilla. Det är grunderna i det som kallas medveten närvaro/mindfulness. Det kan vara att kaffet smakar gott eller att det är varmt och skönt på golvet där solen skiner in. Det är ur de små stunderna man får hämta kraft till liv. Det leder till att vardagen, och därmed livet, successivt känns mer meningsfullt.
Även om livsomständigheter påverkar mycket hur vi mår visar forskning inom positiv psykologi att vårt eget beteende och tankesätt spelar en stor roll för hur mycket lycka, optimism och meningsfullhet vi känner i livet. Väl medveten om att det kan låta som hurtfriska och förnumstiga råd så vet vi att meditation, medkänsla- och tacksamhetsövningar samt fysisk aktivitet är bra verktyg. Det finns mycket bra självhjälpsmaterial bara en googling bort.
Mindfulness och meditation kan hjälpa att bryta negativa tanke- och känslomönster. Det handlar mycket om ett fokusskifte från allt som inte fungerar i livet till det som de facto trots allt är bra. När man fått näsan över vattenytan är en annan viktig del att hitta aktiviteter där man lär sig något nytt och växer som människa. Att odla sin nyfikenhet och vidga sin komfortzon är centralt för att känna sig vital och levande. Jag förstår dock om det sistnämnda kan kännas långt borta för dig just nu.
Om det känns svårt att ta dig ur din situation på egen hand kan du överväga att söka professionell hjälp. Ibland räcker det långt att bara få tänka högt tillsammans med någon annan. Andra gånger kan det kräva en mer djupgående analys av hur det kommer sig att man har det som man har det. Förståelse kan leda till minskad skam och skuld, något som i sig ger mer kraft över till förändring. Får man dessutom då hjälp med nya strategier är det betydligt lättare att bryta sin situation och finna nya vägar i livet.
Varma hälsningar
