Min syster och jag kan inte samarbeta
Jag och min syster ska sälja vår stora släktgård och står inför flera utmaningar. Vi ska ha otaliga möten med jurister, bankmän och andra. Men vi kan inte samarbeta kring det här. Vi har tidigare haft en bra relation, men i och med det här håller allt på att kollapsa och vår relation är i fara.
Min syster åtar sig att göra saker som hon inte utför. Sedan hittar hon på anledningar och ljuger ihop historier om varför det inte blivit av. Det blir ju pinsamt uppenbart för mig och min partner och andra. Jag upplever att hon duckar för allt ansvar.
När jag påpekar hennes uppenbara lögner eller felaktiga påståenden, som att den advokatbyrå hon påstår sig ha ringt inte längre har verksamhet (för jag provade också), blir hon sur och ettrig. Varför inte bara säga att hon inte hann? När jag erbjuder mig att utföra hennes uppgifter blir hon också sur och anser att jag är dominant och ”tar över”. Hon blir ofta passivt aggressiv och när jag påpekar det så tvärnekar hon men i fortsatt surt tonfall, vilket blir förvirrande.
Min syster är framgångsrik i arbetslivet, har en stabil, långvarig relation och tre välartade barn. Men jag undrar hur hon fungerar i sitt arbets- och familjeliv? Eller är hon så här bara mot mig?
Tidigare har vi haft en bra relation och umgåtts ganska mycket, så varför har jag inte upptäckt det här tidigare, vi har ju känt varandra i över 50 år?! Jag är helt rådvill. Vi måste försöka hitta ett sätt att samarbeta kring försäljningen av gården, men vi kommer inte vidare. Vad kan jag göra?
Psykolog Marina Järvinen Katz svarar:
Det är något med arv och släkt-ekonomiska frågor som tycks trigga de sämsta sidorna hos många av oss. Ofta beror det på att vi blandar ihop sakfrågor (ekonomi, fördelning av uppgifter) och känslomässiga aspekter som nostalgi, sorg, förhoppningar och besvikelser, avundsjuka och starka barndomsminnen – vanligen i ett och samma samtal, men utan att vara medvetna om det.
Många människor kan vara nog så kompetenta på sakfrågeområdet men när det gäller att hantera känslomässigt bagage och starka reaktioner reagerar vi många gånger omoget som om vi vore barn, i synnerhet när vi upplever någon form av hot.
Man kan tänka att du har två övergripande mål i detta, som inte nödvändigtvis behöver konkurrera med varandra på det stora hela. Det ena är det praktiska, att få till en smidig försäljning. Det andra är känslomässigt, att bevara den hittills goda relationen till din syster. Ibland kan det vara lättare om man fokuserar på den ena eller den andra uppgiften (resultat eller relation) inför ett specifikt samtal.
Om det exempelvis är en sakfråga det handlar om, och du märker att din syster av något skäl underlåtit att göra det hon åtagit sig, bortse från hennes förklaringar och fokusera på att i saklig ton övergå till att kreativt problemlösa kring hur ni ska få det gjort, men utan att förebrå eller ifrågasätta henne. Försök att utgå från en välvillig tolkning – hon vill göra sin del men av någon anledning blir det för svårt för henne, och i den stressen beter hon sig bakvänt och kommer med undanflykter av rädsla för kritik.
Du kanske då får stå ut med att det slutar med att du gör mer av arbetet vilket kan upplevas orättvist. Men om målet är att få till försäljningen så får du ändå önskat resultat i slutändan. Blir det en orimlig arbetsbörda för dig måste detta naturligtvis fördelas på något sätt, men ofta kan det lösas med att helt enkelt köpa in extern hjälp – det kan kännas surt men är nästan alltid värt det i slutändan. Risken med att öka pressen och försöka få henne att göra saker hon ändå inte gör, är att du ändå får göra det mesta arbetet men till kostnad av en större frustration och kanske också på bekostnad av er relation.
När det gäller den känslomässiga processen och vad som händer mellan er systrar i detta finns det flera vinklar. Du kan fundera över vad som väcks hos dig, och vad som är värst för dig i detta. Har du själv jobbiga känslor kring försäljningen som du försöker undvika, och som kanske triggas i och grumlar era diskussioner kring det praktiska? Och din syster, vad kan det vara som får henne att tappa de vuxenförmågor hon annars besitter? Är det negativa minnen eller gamla roller i barndomens syskonrelation som aktiveras (de flesta syskon, även de med goda relationer, har någon gång bråkat eller känt avund i barndomen)? Eller är det själva försäljningen som kanske är en stor och sorglig förlust för henne?
I ett samtal som fokuserar på den känslomässiga dimensionen skulle du kunna utforska detta på ett vänligt, nyfiket men icke-dömande sätt. Om hon får tillfälle att berätta varför hon tycker att processen är jobbig, och du kan bemöta det med en stunds empati utan förväntningar på att hon ska utföra en massa plikter, kan senare uppgiftsorienterade samtal om jurister med mera löpa smidigare. Du kan testa att inleda en sådan relationell konversation med att berätta vad du själv tycker är svårt eller ledsamt med att sälja gården (men som inte har med hennes agerande att göra).
Lycka till!
