Barn som stammar

Ingrid Gråberg svarar:

Fyra till fem procent av alla barn har stammat under någon period i barndomen och för en majoritet av barnen så är stamningen övergående. Oddsen är alltså goda att det rör sig om ett tillfälligt problem, men för ungefär en fjärdedel så kvarstår symtomen i vuxen ålder.

Om jag förstått dig rätt så stammade ditt barnbarn i början på förra höstterminen och sedan upphörde symtomen efter ett tag. Och så återkom det i samband med att det nya läsåret startade. Nu är jag ingen expert på stamning, men så vitt jag vet finns det inget belägg för att barn som stammar är mer nervösa eller oroliga än andra barn. Däremot är det rimligt att utgå ifrån att stamningen bidrar till att man känner sig nervös inför vissa situationer, eller att man helt enkelt undviker vissa situationer.

Att läsa högt eller hålla föreläsning inför hela klassen är något som många bävar inför och det är lätt att föreställa sig att obehaget ökar om man vet med sig att risken är hög att man kommer att haka upp sig på vissa ord och stavelser.

Men även om stamningen kan leda till psykiskt lidande – särskilt om omgivningen misslyckas med att bemöta barnet på ett respektfullt sätt – så handlar det som regel inte primärt om ett psykologiskt problem. Forskningen pekar mot att grundorsaken snarare är neurobiologisk.

Ska ni då bara se tiden an och hoppas på att barnbarnet hör till de tre fjärdedelar vars stamning upphör av sig själv? Kanske, blir mitt otydliga svar. Om det var så att stamningen bara varade ett kort tag förra året och sedan försvann helt, så är det nog rimligt att avvakta och se om symtomen försvinner lika snabbt denna gång. Samtidigt brukar det vara bra att få hjälp i ett tidigt skede. Sannolikt minskar då risken för att stamningen ska permanentas.

Mitt råd blir helt enkelt att föräldrarna kontaktar en logoped för att få individuell rådgivning. Gå gärna in på Stamningsförbundet hemsida stamning.se och läs mer.

Med vänlig hälsning,