Min dotter slår sig själv
Min dotter är 16 månader och slår sig själv. Jag blir jätteledsen av att se henne göra så och har svårt att veta hur jag ska hantera situationen. Oftast gör hon det när hon kanske blir frustrerad och inte riktigt vet vad hon själv vill. Då slår hon sig med handflatan i ansiktet, inte särskilt hårt men ändå, och säger aj aj aj. Ibland kan hon även slå huvudet mot något, men det har alltid varit mjuka saker som tur är, tex i madrassen i sängen.
Jag har både försökt att ignorera det hon gör och istället försökt avleda henne att göra något annat men även förökt att ibland säga -nej inte slå, klappa fint på lilla kinden, osv.
Vissa dagar är det värre än andra, och igår hände det många gånger. Både mitt i leken, när vi myste och läste sagor, och när hon skulle sova. Är det här normalt? Jag känner mig orolig och vet inte vad jag ska göra? Hon är i övrigt en väldigt trygg, glad och underbar tjej som får mycket tid och kärlek från både mamma och pappa.
Ingrid Gråberg svarar:
Det är faktiskt relativt vanligt att barn i den här åldern bankar huvudet mot något och/eller slår sig själva. Ofta är det ett sätt för barnet att hantera frustration, smärta eller oro.
En del barn bankar huvudet så pass hårt i golvet eller väggen att man behöver hindra dem från att skada sig själva, men i ert fall verkar inte beteendet utgöra någon risk för fysiska skador.
Eftersom de flesta föräldrar upplever ett obehag av att se sitt barn ägna sig dessa beteenden och därmed ingriper på något sätt, så kopplar snart barnet ihop huvuddunkandet/slagen mot sig själv med något positivt (det vill säga förälderns närhet och uppmärksamhet). Med andra ord kan den uppmärksamhet man ger barnet bidra till att beteendet fortsätter eller till och med ökar. I vissa fall kan det säkert vara så att det huvudsakligen handlar om ett sätt att få uppmärksamhet.
Om man utgår ifrån att det är ett sätt för det lilla barnet att reglera känslor, så bör man fundera över hur man själv påverkar henne/honom i situationen. Det är inte konstigt om man blir ledsen och orolig när man ser sitt barn göra illa sig själv, men det underlättar knappast barnets försök att hantera sina känslor. Var därför vaksam på dina egna känslor och ditt eget agerande.
Huvuddunkningar kan ibland vara tecken på någon utvecklingsavvikelse, men då är det bara ett symtom av flera. Du beskriver en i övrigt trygg och glad tjej, varför det inte verkar finnas någon som helst anledning till oro i nuläget.
Så länge det inte finns någon uppenbar risk för din dotter att skada sig, så kan du lugnt fortsätta att ignorera beteendet och försöka avleda henne.
Om hon slår sig oftare än vanligt en dag kan det vara bra att vara uppmärksam på andra tecken på smärta, så ni inte missar en öroninflammation till exempel. Men som sagt, i stort kan du ta det med ro och känner du dig ändå orolig tycker jag att du ska vända dig till BVC och be att få prata med någon om detta.
Vänlig hälsning,
