Hur får jag en rakare relation till svärmor?
Vi har precis blivit föräldrar och det är helt underbart. Eftersom vi bor närmast mina föräldrar så träffar vi de lite oftare men vi försöker träffa mina svärföräldrar så ofta det går.
Under vårt barns första 5 mån har det varit mellan varannan och var tredje vecka men eftersom de eller vi reser en bit för att träffas så blir det ju lite längre stunder åt gången istället (ofta övernattning). Jag tror att våra resp. föräldrar får träffa sitt barnbarn lika mycket totalt sett men jag får ofta gliringar från båda hållen.
Jag försöker vara så opartisk som möjligt men känner att jag ibland gör mig obekväm med både min mor, svärmor och min man för att behaga och försöka vara rak mot alla. Svårast är det i relationen med min svärmor. Ex. Jag, min mor och svärmor skulle träffas för att gå på loppis i höstas. Tanken var att min man skulle passa vårt barn under tiden, ca 3h. Plötsligt ändrar sig min svärmor och kommer på att hon hellre ska vara barnvakt. Jättebra att hon vill ställa upp som barnvakt när det behövs men det var ju inte det vi hade bestämt denna gången.
Jag vill ha en rakare relation till min svärmor. Hon är väldigt snäll och rar men också lite lurig vilket kan framstå mig som en ful fisk om jag konfronterar henne. Hur gör jag för att få rakare relation till min svärmor?
Ingrid Gråberg svarar:
Jag får ingen riktigt klar bild av hur din nuvarande relation till svärmor ser ut. Du skriver att du både försöker behaga och vara rak mot alla, vilket kan vara lite motsägelsefullt. Och svärmor är snäll och rar, men samtidigt ”lurig”. Det jag undrar är om du redan idag är rak och tydlig i din kommunikation med svärmor och att det är hon som står för otydligheten och ”lurigheten”? Eller om det är så att dina försök att vara rak inte riktigt lyckas fullt ut?
Om du med en ”rak” relation menar en relation där man på ett respektfullt och tydligt sätt kan framföra sina åsikter och önskningar, så måste du börja med dig själv. Kan du uttrycka dina synpunkter och önskningar på ett begripligt sätt, utan att anklaga någon?
De vanligaste felen vi gör är:
1. att vi sänder ofullständiga budskap. Om en god vän gör något som stör oss, bör vi tala om att hans beteende irriterar oss och gör väl många gånger det också. Problemet är att vi ofta glömmer bort att tillägga att det inte på något sätt påverkar vår vänskap.
2. att vi använder oss av opersonliga budskap. Antingen byter vi ut ordet jag mot man, för att slippa stå för det vi säger, eller så fokuserar vi på mottagaren och tillskriver henne, eller rent av anklagar henne, för saker som vi egentligen inte har en aning om. ”Du bryr dig ju inte… Du är så…”. Istället för att tala om vad vi känner, refererar vi till vad andra (man) kan tänkas känna eller så lägger vi fram tolkningar av den andres beteende i form av ett påstående.
Det vi bör eftersträva är motsatsen, det vill säga att använda oss av personliga och fullständiga budskap. Ett personligt budskap kännetecknas av:
1. att man talar i jagform
2. att jag talar om vad mottagaren gör, men bara vad jag konkret ser och hör, inte mina teorier om varför hon gör det.
3. att jag talar om vilka känslor mottagarens beteende väcker hos mig. Tyckte du till exempel att det var viktigt att svärmor följde med på loppisen och blev besviken över att hon hoppade av i sista minuten, så hade du kunnat säga något i stil med: ”Jag hade sett fram emot att vi skulle gå tillsammans på loppisen alla tre. Nu när du säger att du hellre stannar hemma och är barnvakt, så känner jag mig besviken. Jag får tankar om att du inte tycker att vår relation är viktig.”
Genom att använda fullständiga och personliga budskap minskar risken för missförstånd och risken för att mottagaren ska gå i försvarsställning. Men det räcker inte med att sända ut ett tydligt budskap för att få till stånd en bra relation. Du måste också respektera att du och din svärmor har olika syn på en del saker och olika intressen och behov.
En annan sak som jag reagerade på var mor- och farföräldrarnas gliringar. Har det blivit någon slags tävling om vem som träffar barnbarnet mest?
Med vänlig hälsning
