11/21/2011

Rån mot 12-åriga killar

Jag tränar ett handbollslag med 23 killar i 12-årsåldern. 5 killar har nyss varit utsatta för grovt rån, blivit pistolhotade och knivhotade. Gärningsmännen är fasttagna och detta kommer leda till rättegång.

Jag vill nu stötta mina killar på bästa sätt. Detta kommer vara jobbigt och vi måste hjälpas åt. Så min fråga är, hur ska JAG som tränare på bästa sätt hjälpa till. Är det en bra idé att samla alla, så sitter vi i en ring och sedan får man berätta varsin händelse om känlsor osv. Viktigt att vi känner oss trygga med varandra och har förtroende.


Ingrid Gråberg svarar:

Det jag undrar är om rånet har någon koppling till handbollen, alltså om det inträffat i samband ett träningsläger eller på väg till eller från match eller träning. Och om de andra killarna i laget var åskådare till händelsen. Finns det en koppling så är det rimligt att prata om det under organiserade former tillsammans med en psykolog eller kurator som är van att jobba med krishantering.

Om rånet skett i något helt annat sammanhang kan det ändå finnas anledning att prata om vad som hänt, ifall det florerar rykten och/eller det finns mycket frågor och oro hos killarna. Oftast är det bättre att få veta vad som hänt än att gå omkring och gissa sig till vad som hänt. Fantasierna kan lätt skena iväg.

Sedan är frågan vad som är ditt ansvar och vilket mandat du har. Det är verkligen lovvärt att du bryr dig om spelarna även utanför planen och att du är beredd att hjälpa till efter bästa förmåga, men det kan vara vanskligt, för någon som inte är utbildad för det, att samla 23 grabbar och prata om traumatiska upplevelser. I bästa fall går det bra. I sämsta fall kan någon av de drabbade pojkarna uppleva situationen som oerhört jobbig eller till och med traumatisk.

Inte ens om rånet skett i samband med handbollsaktiviteter så är det ditt ansvar att hjälpa killarna att bearbeta händelsen. Däremot kan du som ansvarskännande medmänniska försäkra dig om att de fått adekvat hjälp. Och du kan finnas där som en trygg person, lyssna om någon vill berätta, försöka besvara frågor så gott du kan och lotsa vidare till exempelvis BUP om någon skulle behöva det och ännu inte fått den hjälpen.

Främst tycker jag att du bara ska fortsätta vara den omtänksamma tränare som du verkar vara. Men eftersom du så gärna vill dra ditt strå till stacken när det gäller de rånade killarna, så föreslår jag att du pratar med dem och deras föräldrar och frågar dem hur de vill ha det.

Vill killarna eller deras föräldrar berätta för laget om händelsen och det aktuella läget gällande rättegångar och annat? Eller vill de bara fokusera på handbollen och hålla det andra utanför träningen när de är där? Eller tycker de att det är en bra idé att hela laget får prata igenom saken tillsammans med någon professionell?

Med vänlig hälsning,