Rädd för att föräldrarna ska dö
Jag är en 13-årig flicka och är rädd för att mina föräldrar ska dö. Jag brukar räkna ut hur gammla dom kommer att vara när jag är typ 25 år och brukar bli väldigt rädd. Jag darrar ibland, och vet ej vad jag ska göra.
Jag har inte känt så innan men har varit deprimerad och rädd för min syster har flyttat till en annan stad och ska plugga, hon kommer varje helg, men jag var närmst med henne i hela familjen så det har varit jobbigt (det har gått en månad sen hon flytta ut) och det har inte blivit bättre, och sen igår började jag plötsligt tänka om framtiden och grejer och började darra och vara ännu mer rädd att jag kanske kommer förlora någon av mina föräldrar.
Det känns som att jag inte kan göra något, kan inte stoppa det. Som om det inte finns en annan väg ut, vad ska jag göra? Hjälp!
Ingrid Gråberg svarar:
Du har rätt i att du inte kan göra något för att förhindra att dina nära och kära dör. Att våra liv tar slut en vacker dag är nämligen en av få saker som vi vet kommer inträffa i framtiden – även om vi inte vet när det kommer ske.
Skulle dina föräldrar dö imorgon så skulle du förmodligen bli chockad, bli otroligt ledsen och känna dig ensam och övergiven. Detta helt oavsett om du har äldre syskon och andra släktingar som kan ta hand om dig eller om enda praktiska lösningen är att flytta till ett familjehem/fosterhem. Med allra största säkerhet skulle du ändå ta dig igenom sorgen så småningom och kunna gå vidare med ditt liv, trots saknaden. För när det kommer till kritan har vi människor en tendens att klara betydligt svårare saker än vad vi kan föreställa oss.
Nu är det inte så troligt att dina föräldrar plötsligt råkar ut för en olycka och dör imorgon. Mer troligt är att du hunnit bli vuxen och hunnit se dina föräldrar åldras innan de dör. Och i så fall kommer du vara bättre förberedd på ett liv utan dina föräldrar. Du kanske blir lika ledsen över förlusten, men du blir nog inte chockad då.
Döden kan vi som sagt inte göra så mycket åt, däremot finns det saker du kan göra för att förhindra att tankarna på dessa ledsamma händelser – som förhoppningsvis ligger långt fram i tiden – ska förstöra livet för dig här och nu.
Mitt förslag är att du pratar med någon om din rädsla, att du tillsammans med någon vrider och vänder på tankarna och försöker hitta ett sätt för dig att kunna njuta av det du har, istället för att oroa dig för att mista det du har. Kan du prata med dina föräldrar eller med din kära syster som en start? Eller finns det någon annan klok vuxen i din närhet som du har förtroende för?
Att man hamnar i perioder då man grubblar över saker och tänker på andras eller sin egen död är inte ovanligt. Många gånger går det över av sig självt eller tack vare att man själv, eller med hjälp av andra, hittar strategier för att handskas med jobbiga tankar och känslor. Men eftersom du är så rädd att du skakar ibland, så tycker jag inte att du ska acceptera att ha det så här. Hjälper det inte att prata med en närstående kan du själv vända dig till skolkuratorn eller be de vuxna ordna en BUP-kontakt.
Vänlig hälsning,