11/29/2011

Min dotter ångrar skolbyte

När min dotter slutade åk 5 i juni-11 var hon så less på sina skolkompisar... Detta gjorde att hon inför höstterminen valde en skola i grannkommunen där hon inte kände någon och inte heller kände till närmiljön runt skolan. Nu ångrar hon sig!! Hon gråter och säger att ingen vill vara med henne, att de andra tjejjerna inte bryr sig och att hon inte hittat nån att vara med.

Hon ringer nästan varje dag till mitt jobb på dagtid för att "gnälla" och gråta, detta stressar mig nåt fruktansvärt eftersom jag inte får prata privatsamtal på jobbet och sen blir jag ju stressad av att hon är ledsen och ensam när hon ringer...Vad ska jag göra? Hon ville ju själv detta! Jag har sagt att hon inte kan byta skola igen,för jag tror att det skulle bli annat "strul" då...

Det känns som hon vill "straffa" mig genom att vara så missnöjd, hur ska jag hantera detta? Alla mina argument är slut, jag har lust att skrika "det var ditt val,sluta gnäll, jag orkar verkligen inte mer!!" Men så kan jag ju inte göra. Detta tär psykiskt på mig, jag ältar lösningar tyst för mig själv dygnet runt känns det... har ni några tips???


Ingrid Gråberg svarar:

Jag antar att du resonerade med din dotter inför skolbytet och att det inte var ett lättvindigt beslut tagit lite på impuls. För att byta skola, med allt vad det innebär i form av ny miljö, nya rutiner och nya människor som man måste lära känna och anpassa sig efter, kräver noga överväganden. Och hur noga man än tänkt igenom alla konsekvenser så kan det ändå i slutändan visa sig vara ett mindre lyckat beslut man fattat. Allt kan man nämligen inte förutse och därför måste man kunna få ångra sig. Men lika lite som det första bytet borde ha skett lättvindigt, lika lite bör ett eventuellt andra byte genomföras utan närmare eftertanke.

Precis som du verkar vara inne på, så kan det bli ”strul” om man ska göra ytterligare ett byte – vare sig man ska byta tillbaka till den gamla skolan eller till en helt ny. En aspekt är själva kunskapsbiten. Alla skolor läser inte samma kurser i samma ordning, vilket innebär att man kan gå miste om en del undervisning och få annat i repris. Resultatet av det kan bli att man halkar efter och tröttnar på skolarbetet.

En annan aspekt är den sociala biten. Om din dotter inte var nöjd med umgänget i förra skolan och inte har lyckats få några vänner i nya skolan, så vill man ju inte riskera att hon ska råka ut för ytterligare en besvikelse. Ett skolbyte är tyvärr ingen garanti för att alla problem löser sig.

Mitt råd är att du och din dotter sätter er ned och pratar igenom saken ordentligt. Sedan tycker jag att du ska prata med nuvarande och tidigare klasslärare/mentorer, så att du får en så bra bild som möjligt av hur din dotter fungerar i skolan och hur lärarna upplever hennes situation.

Naturligtvis är det inte okej att hon känner att ingen vill vara med henne. Ingen ska behöva gå till jobbet eller till skolan varje dag och känna sig ensam och utanför. Det du/ni (om det finns ytterligare en förälder att engagera) kan göra är att, tillsammans med lärare och skolkurator, försöka hjälpa dottern att hitta lösningar på problemet. Och skulle det visa sig att det rör sig om ren mobbning/utfrysning så måste skolan genast ta tag i det.

Att dottern ännu inte hittat någon att vara med i skolan behöver inte betyda att möjligheten inte finns. Kanske behöver hon bara lite hjälp på traven, eller kan det vara så att klasskamraterna behöver lite guidning i hur man bjuder in nya elever i gemenskapen och hur man skapar nya relationer? Hur ser det förresten ut på fritiden? Har din dotter någon att vara med på fritiden? Om inte, så behöver ni fundera över vilka tänkbara alternativ som finns för att hitta personer som delar ens intressen.

Vänlig hälsning,