Vänskap som gått över i kärlek
Genom gemensamma intressen blev jag bekant med en man i min ålder. Vi lever båda ensamma efter trassliga förhållanden, och båda med tonåringar. Eftersom vi båda har gemensamma intressen och lika förhållanden så fanns det genast mycket att dela. Det har också funnits en väldigt stor värme mellan oss hela tiden..och öppenhet.
Vi bor inte i samma stad utan vår huvudsakliga kontakt sker över telefon eller mail, men då och då träffas vi också i kulturella sammanhang...eller favoritsysselsättningen; långa promenader och prata om allt mellan himmel och jord.
Under ett veckoslut under sommaren gjorde vi en kortare resa...och vi kom verkligen varann nära. Nära i våra samtal. Men under den resan insåg jag att jag blivit förälskad i honom...och berättade hur jag kände.
Han har dock en stor rädsla för att binda sig, har bott ensam i många år och de senaste förhållandena han haft har slutat i misslyckanden. Han har under hela tiden ärligt berättat om sin rädsla för tvåsamheten...trots att han längtar dit. Han vill inte ha mer än vänskapen mellan oss...Men, antyder samtidigt att han behöver kanske bara tid...
För mig har det blivit jättesvårt - han är min bäste vän... Och han pendlar hela tiden mot mig; ibland är han kärvänlig, ibland behöver han avstånd. Jag vet inte vad jag skall göra med vår vänskap/relation...den är så fin- men gör så ont!
Staffan Carazo svarar:
Det låter trots det svåra, bra att din vän inte backat ur den relation ni har, även om den ”pendlar”. Det betyder att du ändå har vissa val hur du skall hantera situationen. Kanske du kan använda detta tillfälle att reflektera över hur du tidigare gjort i liknande situationer? Det är inte bara ett problem. Det är också en möjlighet att pröva nya förhållningssätt..
Du kan visserligen inte påverka din vän så mycket, men du kan ta tillfället att utveckla dina egna känslor och beslut. Du kan låta relationen bli ett tillfälle för personlig utveckling. Ta det som en utmaning till utveckling för att gå vidare i livet med utökad erfarenhet och visdom oavsett hur det går med just denna vän..
Det är bättre att sträva mot utveckling än att resignera. Då har du vunnit något även om du förlorar i den enskilda situationen.. Om du behöver en professionell samtalspartner kan du investera i dig själv genom att uppsöka en psykolog.
Sammansatta dilemman kräver oftast någon form av utveckling, snarare än konkreta lösningar..men jag hoppas kunnat ge dig några ord på vägen. Hoppas du kommer vidare och kan må bättre i förlängningen.
Med vänliga hälsningar,
