Hur stimulerar vi 7-åringens fantasi?
Vi har en 7-åring som väldigt sällan leker självständigt. Han har sedan han var liten velat att vi leker med eller för honom. Han har ett stort rum fullt med leksaker men väljer ändå att vara på nedervåningen där vi föräldrar och lillebror på 2,5 år befinner sig. Han leker gärna med lillebror en stund, sedan ligger han mest på golvet eller följer efter mig.
Vi önskar att han kan leka själv i mer än tio minuter i sitt rum. Han kommer hela tiden och säger att han inte kan komma på vad han ska leka med, trots att han har allt – lego, alla bilar, utklädningskläder, spel, pyssel och allt man kan tänka sig. Han har absolut haft tillgång till för mycket skärm men det ska vi dra ner på nu. Han vill alltid lyssna på musik när han är i sitt rum och vi är rädda att hans hjärna aldrig får vila från alla intryck.
Är det dumt att säga nej till musik medan han leker om det är det han vill? Hur kan vi hjälpa honom att leka självständigt? Finns det något sätt att stimulera hans fantasi?
Psykolog Liv Svirsky svarar:
Hej
Jag tänker att det ni beskriver är ganska vanligt hos barn i din sons ålder. Vissa barn leker gärna själva och kan försjunka i det långa tider men väldigt många tycker helt enkelt inte att det är så skoj och gör det därför helst inte. De vill hellre vara där resten av familjen är och allra helst vill de leka tillsammans med någon annan, helst en jämnårig eller en vuxen. Att er son inte leker så länge med lillebror kanske kan förklaras just av den stora åldersskillnaden mellan dem.
Hur leker er son med andra jämnåriga i skolan och i andra sammanhang? Tycker ni att hans sätt att leka stämmer väl med hans jämnåriga och att de har ett bra utbyte med varandra? Det kan i så fall vara en signal på att er son kan leka när stimulansen är rätt, men när den saknas så tycker han inte att det är så skoj.
Skulle ni däremot notera att han har svårt för lek tillsammans med jämnåriga kan det vara värt att fundera vidare kring vad det kan stå för. Tala till exempel med hans lärare om vad de tror och om de ser någon anledning att konsultera BUP.
Om ni vill att han ska börja leka mer själv kanske ni kan testa att först sätta i gång honom i lek genom att leka tillsammans en stund. När han väl är i gång kan ni lämna honom ett tag för att efter en stund titta in till honom och leka tillsammans ett tag igen. Så kan ni hålla på tills ni märker att han verkar klar med leken eller det är dags för en annan aktivitet.
De första gångerna ni gör så här kanske ni tittar till honom ganska snart efter att ni lämnat honom ensam, så att han inte hinner tröttna innan ni är tillbaka. Om ni efter en tid märker att han tycks vara mer och mer involverad i leken på egen hand kan ni låta era inhopp komma allt glesare och vara kortare stunder. Genom att på ett systematiskt sätt jobba så här hjälper ni honom att träna upp sin förmåga att leka själv i små steg.
Ni frågar också om ni kan göra något för att stimulera hans fantasi. Det beror ju lite på vad ni lägger i begreppet fantasi, vad är det ni vill att han ska kunna fantisera om? Att barn inte fantiserar behöver inte tyda på en oförmåga utan kan också handla om ointresse. Återigen, vissa barn hänger sig åt fantasier medan andra inte är lika roade av det. För att undersöka er sons förmåga att fantisera, i bemärkelsen föreställa sig saker, kan ni till exempel testa att göra det kopplat till att ni läser böcker tillsammans. Ställ frågor om de olika figurerna, fundera tillsammans på vilka de är och vad de gör som ligger utanför den berättelse ni läser. Skapa på så sätt er egen, gemensamma berättelse och se om er pojke är med på det och om han är road av det.
Vad gäller musiken ser jag ingen anledning till att inte låta den vara på om han tycker om att lyssna till den. Att det skulle hindra hans hjärna från att få den vila den behöver tror jag inte ni behöver oroa sig för. Kroppen är finurlig och brukar se till att få det den vill och just vila och återhämtning sker ju i stor utsträckning under sömn för barn.
Vänlig hälsning