12/27/2011

16-årig dotter som inte vill hjälpa till hemma

Jag har en dotter på nyss fyllda 16 år som sedan ca 2 år inte vill göra något annat än sitta på FB och umgås med kompisar, inte helt unikt kanske...? Att säga till henne att hjälpa till med något hemma eller ta vara på sin egen "skit", ger aldrig nåt bra resultat annat än ovänskap.

Mamman och jag lever skilda åt, men har gemensam vårdnad. Dottern bor varannan vecka hos repektive förälder och nu har hon gjort klart för mej att hon endast vill bo hos mamman pga "mitt humör" säger hon. Jag orkar tjata på henne, mamman säger att hon inte har krafter till det. Därför tycker dottern att det är bättre hos mamman. Jag ställer lite krav på henne att delta i sysslor i hemmet, inte direkt för egen vinning utan för att hon ska lära sej lite om vad man bör kunna och hur man gör etc.

Vänner som jag ventilerat detta med tycker att man bör ställa lite krav på barn i hemmet, men jag känner mej som en förlorare på att göra det.....Vad ska jag göra?


Ingrid Gråberg svarar:

Om jag har förstått det rätt så försöker du få 16-åringen att hjälpa till hemma, medan hennes mamma har gett upp och låter henne hållas med sitt. Nu har dottern uttryckt önskemål om att bo på heltid hemma hos sin mamma och du undrar hur du ska göra. Jag tolkar det som att du funderar över om du ska sluta ställa krav på din dotter för att få henne att vilja bo hos dig – och för att slippa bli ovän med henne.

Frågan är om det är kraven i sig som avskräcker din tonåring eller om det är ditt sätt att framföra kraven. Det hon angett som orsak till att hon vill sluta med det växelvisa boendet är ju faktiskt ditt humör. Jag misstänker därför att det åtminstone finns ett inslag av irritation i ditt tjatande. Nu skulle du ju inte behöva tjata alls om saker blev gjorda efter första tillsägelsen, men tjat leder sällan till önskat resultat. Mitt råd är således: behåll kraven och försök skippa tjatet.

Jaha, och hur ska du då få dottern att plocka undan efter sig? Det bästa är nog om du börjar med att prata igenom saken med henne. Berätta för henne vad hon betyder för dig och att du verkligen vill att hon fortsätter bo hos dig. Förklara sedan varför du vill att hon hjälper till och diskutera vad som är rimligt utifrån hennes ålder och förmåga. Var mottaglig för hennes argument och var beredd på att backa ifrån din ursprungsplan. Det är bättre att ha en överenskommelse om ett fåtal saker som faktiskt blir genomförda, än att ha en lång lista på saker som ska göras och ingen överenskommelse och ingen motivation.

Ibland är det klokt att nöja sig med ett enda simpelt krav, till exempel att man alltid lägger sina smutskläder i smutskorgen eller att man alltid dukar av efter sig, och sedan lägga till saker vartefter kraven övergått till att bli välfungerande vardagsrutiner.

När ni hittat en eller ett par punkter som ni båda anser vara rimliga uppgifter så behöver du också fråga 16-åringen hur hon vill att du påminner henne om hon skulle glömma bort att hålla sin del av avtalet. Och så kan du uppmana henne att påminna dig om du skulle råka falla tillbaka in i tjatfällan.

Kanske kan ni hitta någon gemensam belöning som ni kan unna er om ni båda lyckas hålla er till överenskommelsen (dottern hjälper till/plockar undan efter sig och du avhåller dig från att tjata).

Allra lättast skulle det förstås vara om ni föräldrar har en samsyn kring vilka krav ni bör ställa på er dotter och att ni samarbetar. Men jag är säker på att du även på egen hand kan klara att vända den negativa spiralen som uppstått mellan dig och dottern. Räkna dock med att det krävs ett stort mått av tålamod, helhjärtat engagemang och lyhördhet – och ha inte för höga förväntningar.

Var beredd på att du kanske inte får napp på en gång. Det finns naturligtvis en risk att du blir avvisad när du tar initiativet till att diskutera framtida boendet och hemmets regler. I så fall är det bara att invänta nästa lämpliga tillfälle och försöka igen.

Slutligen vill jag bara ta upp det faktum att många äldre tonåringar väljer bort växelvis boende av praktiska skäl och det måste man förstå, men att ändra boendevanor på grund av något som mer kan ses som relationsproblem är att fly från problemet.

Vänlig hälsning,