1/9/2012

Vår 8-åriga dotter börjar lätt gråta i skolan

Vår dotter som är 8 år börjar väldigt lätt att gråta. Det är i skolan problemet finns. Hon berättar att hon bli ledsen ibland flera gånger per dag. Det kan vara att någon blir arg på henne eller att någon säger något dumt eller skräms. Tårarna kommer direkt även fast hon vill kan hon inte hålla igen. Kompisarna kan säga att hon gråter för minsta lilla. När vi varit med i skolan för att observera har vi märkt att hon ibland gråter för sådant som andra barn skulle "borstat av sig".

Hemma märker vi inget av att hon lätt faller i gråt förutom att hon blir ledsen när hon berättar om de tillfällen hon gråtit i skolan. Hon leker med många i klassen på fritiden och vi har tidigare upplevt att hon är omtyckt. Fröken säger att hon klarar sig jättebra och ligger allra längst fram utvecklingsmässigt med skolämnena. Hon är även duktig i sport och andra aktiviteter. Ska vi ringa till kompisars föräldrar som vi hört retas? Är 8-åringen extra känslig?

Jag kommer ihåg hur det var när man själv var liten, att just denna ålder avgjorde hackkycklingsordningen för många år framåt. Kan ni ge tips på hur vi kan stärka henne att säga ifrån istället för att ta till gråten som ju kanske bara ger henne en svagare ställning i gruppen? Hjälp, vi vill att hon ska vara lycklig och hon vill kunna hålla igen gråten men får inte stopp på tårarna säger hon...


Ingrid Gråberg svarar:

Det här är inte helt enkelt. Å ena sidan måste man ha rätt att visa att man är ledsen, å andra sidan är det tyvärr så att personer som visar sig sårbara lättare blir offer för mobbare. Å ena sidan bör det vara nolltolerans i skolorna när det gäller all form av hot, elakheter och kränkningar, å andra sidan måste man tyvärr vara beredd på att det kan förekomma. Ett annat problem är att det som en person uppfattar som ett harmlöst skämt kan en annan person ta på största allvar.

Du undrar om er dotter är extra känslig. För att kunna svara på den frågan måste man veta vad hon varit utsatt för. Även om ni upplevt att hon övertolkat/misstolkat och överreagerat i en viss situation, så vet ni kanske inte vad som ligger bakom. En enstaka negativ kommentar är något helt annat än en av många negativa kommentarer till exempel. Kanhända har er dotter inte blivit utsatt för mer elakheter eller retsamma kommentarer än någon annan, vilket alltså skulle kunna innebära att hon är en person som lätt tar åt sig och lätt reagerar med gråt. Men utgå inte ifrån att det är på det sättet förrän ni är säkra på att det inte förekommer några mobbningstendenser i skolan.

Innan ni börjar ringa runt till föräldrar vars barn retas, och innan ni lär er 8-åring att säga ifrån och försöka få henne att sluta gråta, så tycker jag att ni ska ta reda på mer. Lyssna aktivt när dottern berättar att hon blivit ledsen i skolan. Var nyfikna och samtidigt neutrala. Ha inga förutfattade meningar. Ställ följdfrågor. Vad hände? Vem sa vad? Varför tror du hon/han sa så? Hur reagerade de andra barnen (om det fanns åskådare)? Av allt som sades/hände, vad gjorde dig mest ledsen? Har den som retats/betett sig illa mot dig gjort likadant mot någon annan i klassen?

När ni tror att ni har hela bilden någorlunda klar för er blir ett naturligt nästa steg att diskutera med dottern hur ni ska gå tillväga för att få till stånd en förändring av situationen. Finns det anledning att prata med läraren och elevvårdsteamet? Finns det klasskamrater som skulle behöva lära sig hur man bemöter och behandlar sina medmänniskor? Behöver er dotter ta hjälp av vuxna i skolan för att förstå och hantera sociala situationer? Behöver hon hjälp att hävda sig? Är det ett stort problem att hon gråter? Blir hon hånad för det?

Om det visar sig att det myckna gråtandet huvudsakligen beror på ett slags överkänslighet och er dotter själv inget högre önskar än att få stopp på sina tårar, ja då behöver hon nog bli medveten om vad som triggar igång gråten. Vilka ord och handlingar väcker hennes känslor och vad tänker hon om det som sägs och görs mot henne?

När hon får fatt i sina egna tankar och kan ifrågasätta dem och hitta alternativa tolkningar av situationerna så kommer också hennes känslor att påverkas. Självklart är det också bra att prata om alternativa sätt att bemöta elaka kommentarer, men om gråten närmast har blivit en reflexmässig reaktion så är det svårt att börja i den ändan, alltså svårt att byta gråten mot någon annan reaktion. Försök få fatt i tankarna först är mitt tips – antingen på egen hand eller med professionell hjälp.

Vänlig hälsning,