Bonusbarnet äcklas av mina kramar
Bonusen är i 4-årsåldern och bor hos oss varannan vecka. Jag kom in i bonusens liv när han var ca 8-9 månader och har bott med oss varannan vecka sen 2,5 års ålder. Jag och hans pappa har ett gemensamt barn.
Det börjar redan när han kommer till oss, så blir vi glada, frågar hur han mår och så vill jag krama honom. Då blir han som förstelnad/hal ål/lägger sin armar vid sidorna som dom vore förlamade - han "svarar" inte mina kramar alls!!
Han vill inte sitta i samma soffa ens, ger jag bounsen en puss är det som om han fått nått äckligt och gnuggar "bort" det som det vore pest :(
Även när man är själv med båda barnen, och det behövs tröst, så är han som en "spänd tråd"
Han har aldrig spontant gett mig en kram eller liknande på alla dessa år. Han har tom gett min systers sambo mer spontana kramar än vad jag fått, och dom har träffats kanske max 5-10 ggr totalt!!!
Jag har aldrig fått "moderskänslor", det kommer ju självklart inte naturligt! Jag älskar han på ett eget sätt, kan tycka det är jobbigt ibland men han är en fin, snäll och bästa storasyskonet.
Vad kan jag göra för komma bonusen närmare och han iaf någon gång tycker att en kram är ok?
Man är ju en mer än en människa, och får man inget tillbaka så backar man ju nästan naturligt. Det lär ju inte bli bättre när bonusen växer upp och blir mer medveten om allt och alla.
Snälla ge mig råd!!! Mår så dåligt över detta!
Ingrid Gråberg svarar:
Du kom tidigt in i pojkens liv och du verkar positivt inställd till honom, så förutsättningarna verkar goda för att ni två skulle kunna ha en bra relation. Nu kanske ni också har det, förutom på det fysiska planet. Det framgår nämligen inte av ditt brev hur er relation ser ut i övrigt, men att pojken inte tycker om att vara nära dig fysiskt behöver inte betyda att han helt tar avstånd från dig. Svarar han på dina frågor? Berättar han saker spontant för dig? Svarar han på lekinviter från din sida?
En del barn ogillar fysisk beröring oavsett vem som gör närmanden. Nu har ju ditt bonusbarn uppenbarligen kramat din systers sambo åtminstone, så helt avogt inställd till kramar kan han inte vara. Jag kan ändå inte låta bli att undra hur pass ”kramig” killen är generellt. Kastar han sig om halsen på sin pappa när han kommer hem till er till exempel?
Sedan dyker en massa andra frågor upp i mitt huvud. Hur ser relationen ut mellan dig och din partners före detta? Kan hennes inställning till dig färga av sig på sonen? Och hur ser relationen far och son ut? Släpper pappan in dig i gemenskapen? Släpper du taget om pappan och låter honom få egen tid med sin son? Anstränger du dig lite för mycket för att vara en så god mor som möjligt åt ditt bonusbarn?
Utan att kunna få svar på mina frågor så törs jag nog ändå råda dig till att sänka din ambitionsnivå och dina förväntningar. Du måste helt enkelt acceptera att du inte har moderskänslor för ditt bonusbarn. Likaså måste du acceptera att han inte vill kramas. Det räcker gott att du respekterar pojken. Tycker du om honom, eller rent av älskar honom, så är det naturligtvis bra men det är inget krav du kan ställa på dig själv. Precis som du inte kan ställa krav på att pojken ska älska dig som en förälder. Däremot är det viktigt att ni fungerar tillsammans i vardagen och att ”bonusen” känner sig välkommen i ert hem.
Jag tycker att du ska prata med pojken och konstatera att du märkt att han inte uppskattar när du kramar honom. Säg att du inte vill tvinga honom att kramas och att du därför ska försöka låta bli. Betona att han alltid är välkommen att krama dig (om det är så du känner – i annat fall låt bli).
Det låter som att fysisk närhet är en viktig del för dig när det kommer till att visa känslor. Tänk på att det finns många andra sätt att visa att man tycker om och bryr sig om någon. Du kan på olika sätt ge ditt bonusbarn uppmärksamhet och hjälp. Prata med honom, lyssna på honom, lek med honom och låt honom vara delaktig i aktiviteter och beslut. Men vad du gör så tvinga dig inte på honom. Erbjud din hjälp och ditt sällskap och backa sedan av om du inte får napp, för att göra ett nytt försök vid ett senare tillfälle.
Om du är beredd på att ge av dig själv, utan att räkna med att få något tillbaka, och har tålamod, så har du gjort vad du har kunnat för att ni ska få en så bra relation som möjligt. Mer kan du inte göra.
Vänlig hälsning,
