12/21/2009

Varför kan jag inte vara nöjd med det jag har?

Jag är 42 år, gift och har 3 barn, lever med barnens far sedan 15 år tillbaka. Jag var nöjd och harmonisk fram till för 2 år sedan, då träffade jag en gammal pojkvän sedan 20 år tillbaka, vi träffades och sedan dess är det helt hopplöst. Den andre mannen och jag har nu haft sporadisk kontakt sedan dess, skrivit brev, sms:at träffats vid flera tillfällen. Han har 2 barn och lever i ett förhållande. Ingen av oss känner oss beredda att lämna det vi har nu, vi bor väldigt långt ifrån varandra, vilket antagligen är tur.

Jag känner mig otroligt attraherad av honom, en sådan attraktion har jag aldrig känt för någon annan. Är det den som gör att jag inte kan släppa tanken på honom? Min man är världens snällaste, och konstigt nog kan vi ha det ganska bra från och till också. I början hade jag aldrig dåligt samvete när jag träffat den andre, men nu kan jag ligga vaken på nätterna och känna ångest, vill inte slösa bort mina tankar och närvaro på den andre, då det ändå aldrig kommer att bli vi, men hur ska jag kunna övertyga min hjärna att släppa honom? Jag håller på att bli galen..vill vara en närvarande bra mamma/maka igen. Vi har det egentligen bra på alla sätt och vis..eller så kanske vi inte har det..? jag vet inte.. Gud så förvirrad jag är..

Det känns som om jag håller på att bli deprimerad, mitt humör svänger upp och ner. Är glad när den andre hört av sig och vi har kontakt, är på dåligt humör när vi inte har det. Allt jag kan tänka på är honom, detta är inte friskt..


Philip Weiss svarar:

Du verkar klar över att din gamla kärlek är en ”återvändsgränd”. Våra hjärnor fungerar på så sätt att om belöningssystemet aktiveras och får input och därmed ger ifrån sig positiva känslor som glädje och lycka så spelar det egentligen ingen roll vilka beteende det handlar om. Jag menar om belöningssystemet aktiveras så kan det vara jobbet, droger, alkohol, spel, sex eller vad som helst som ger oss kickar. Är det som ger oss kickar inte regelbundet utan inträffar med mer oförutsedda intervaller som att ibland vinna på spel så blir vi ännu mer fast i vårt beteende.

Absolut bästa sättet att komma ifrån det oönskade beteendet är att sluta helt och därmed lära belöningssystemet att det inte längre kommer någon lust, njutning och glädje den vägen.

Nu till dig och din situation. Du undrar om det är för att du är attraherad av din gamla pojkvän som gör att du inte kan släppa tanken på honom. Du har fått ångest för att du träffar någon vid sidan om och ägnar honom så mycket tid i dina tankar.

Utifrån mitt resonemang om hur hjärnan fungerar så tror jag på nolltollerans i en sådan situation du befinner dig i. Om du avhåller dig från att ha kontakt med din gamla pojkvän under ett antal veckor så kommer hjärnan att vänjas av med den ”drogen” för det är så du nästan beskriver det hela. När du tänker på honom trots att du inte vill det så är det en form av abstinens precis som man får när man inte tar vilken drog som helst som man blivit beroende av.

Så fundera över vad ”drogen”/relationen till den andre mannen består av. Ofta och här generaliserar jag är det bekräftelsebehov det handlar om. Att den andre mannen bekräftar och ser dig på ett helt annat sätt än vad din man gör i det att ni lever i en nära och därmed vardaglig relation. Så förbered dig för en period där du avhåller dig från all kontakt med den andre mannen alltså bryt helt! När ”drogen” gått ur kroppen och du blivit mer klarsynt och din hjärna fungerar som den skall fundera över vad i din relation till din man som du/ni skulle kunna utveckla. Öppna en dialog med din man om detta och se vart det tar dig/er.

Hälsningar