12/14/2009

Upptäckte att min son skurit sig i armen

Har en son som snart är 13. Upptäckte igår när jag kom hem att han hade skrivit/skurit in i sin arm: Hat. Efter ett långt samtal så erkännde han.

Vi är skilda, jag och min exman, och har väldigt god kontakt. Min son är en jättegod kille och jag är jätterädd.Vad gör vi ? Han säger att han tycker att det har varit jobbigt då han o pappa inte alltid kommer överens.


Ingrid Gråberg svarar:

Oavsett hur er son har skrivit ordet ”hat” på sin arm, så måste man ta handlingen på allvar. Men det är klart att det är skillnad om han ytligt har rispat in bokstäverna eller om han skurit ut dem och orsakat sig själv både stor fysisk smärta och djupa sår.

Om det är det sistnämnda alternativet som är aktuellt i ert fall, så bör ni ta kontakt med BUP och övertala er son att följa med. Ni föräldrar kan föreslå det med er egen oro och rädsla som utgångspunkt.

All form av självskadebeteenden bör tas på största allvar och stävjas/behandlas på ett tidigt stadium. Handlar det om en lättare rispning, mer som ett alternativ till att använda en penna, så kanske ni kan ha lite mer is i magen och till och med reda ut konflikterna mellan far och son själva. Om det nu är det som allt handlar om.

Du antyder inte att det skulle finnas andra konflikter eller svårigheter i sonens liv, men det kan varken du eller jag utesluta. Därför tycker jag att ni, oavsett om det framkommer något mer i era familjesamtal, ska erbjuda och hjälpa er son till en samtalskontakt. Ni kan föreslå elevhälsovården, ungdomsmottagningen och BUP.

Om ni hamnar i ett läge där sonen bedyrar att det inte är så allvarligt och vägrar att gå och prata med någon utomstående, samtidigt som du fortfarande är rädd och orolig, ja då rekommenderar jag dig att söka eget stöd i form av föräldrarådgivning. Det finns ideella organisationer som erbjuder föräldrarådgivning per telefon. BUP brukar också kunna erbjuda rådgivning via telefon och man kan även få komma dit och samtala med en behandlare. Privatpraktiserande psykologer med barnkompetens är ett annat alternativ.

Känner du dig orolig rekommenderar jag också att du tar kontakt med skolan och ber om en aktuell lägesrapport. Förekommer det bråk, konflikter eller rent av mobbning bland eleverna som lärarna känner till? Hur tycker lärarna att er son verkar må? Är de oroliga?

Med vänlig hälsning