3/16/2012

Vi föräldrar fick inget veta om psykologmötet

Vår dotter som är 17 år och går i särskola pga ett utvecklingsförsening kom igår hem och sa att hon varit på ett möte med en farbror (psykolog) eftersom skolans rektor sagt att hon skulle träffa honom. Varken hon eller någon annan i familjen har några problem som föranleder ett sådant möte.

Hon har nyligen börjat gymnasiet med nya lärare och även rektorn är ny. De har inte brytt sig om någon form av överlämnande från hennes tidigare lärare som hon haft i 10 år.

Dottern kom hem lite vilsen eftersom psykologen bla frågat om skilsmässor (vi är båda i vårt första och enda äktenskap och har inga planer att ändra på detta) och mediciner som hon inte har någon större koll på. Vi ser detta som en oerhört klumpig handling och undrar givetvis om rektorn (och psykologen) gjort rätt?


Jenny Klefbom svarar:

Den händelse som du tar upp har först och främst en juridisk aspekt, som jag vill börja med att ta upp. För oss som arbetar inom vården, även elevhälsovården som skolpsykologen hör till, gäller att vi som grundregel måste kontakta vårdnadshavare innan vi inleder en vårdkontakt med en minderårig.

Det finns undantag från den regeln. Det gäller framför allt då äldre tonåringar själva uppsöker vård och önskar hålla föräldrarna utanför kontakten. Det kan ibland finnas skäl att göra så, men i de allra flesta fall arbetar vi med målsättningen att i så fall på sikt kunna involvera föräldrarna.

Ett annat undantag, som gäller all vård, är att vi självklart också får behandla en patient som befinner sig i ett livshotande eller på annat sätt allvarligt tillstånd.

Det du beskriver om vad som hänt din dotter faller inte under någon av dessa undantagsregler. Något livshotande tillstånd har det inte alls varit frågan om och din dotter har uppenbarligen inte velat hålla er föräldrar utanför kontakten, då hon ju själv berättat om den.

Slutligen, och kanske allra viktigast, så bygger undantaget gällande de äldre tonåringarna på att de är just äldre tonåringar, och därmed förväntas kunna ta ett visst ansvar för sig själva. Det finns ingen tydlig åldersgräns, utan det är upp till oss psykologer att göra en bedömning om tonåringen är tillräckligt mogen för en kontakt utan föräldrars kännedom. Din dotter har en utvecklingsförsening, och är inte fyllda 18 år, vilket gör en sådan bedömning mycket osannolik.

Nu har jag bara skrivit om hypotetiska frågor, och juridiska riktlinjer. Och inget av detta kan alltså ursäkta psykologens (och rektorns) övertramp. Det ter sig faktiskt helt obegripligt att detta har ägt rum.

Kan det vara så att överlämningen av er dotter varit så bristfällig att den nya skolan inte har förstått att hon har en utvecklingsförsening? Och att man därför aktiverat skolpsykologen för att bättre förstå er dotters beteenden i skolan? Detta ursäktar förstås ändå inte att man inte först kontaktat er, men skulle ju kunna vara en förklaring till att man känt behov av att genomföra en psykologbedömning.

Det är väldigt olyckligt att det inte skett någon ordentlig överföring av er dotter, men jag tänker att ni föräldrar också har ett ansvar i den frågan. Ta alltså kontakt med den nya skolans rektor och boka ett möte. Där kan ni be om en förklaring av vad som har hänt, samtidigt som ni berättar lite om hur er flicka haft det i gamla skolan.

Behöver ni hjälp med den pedagogiska överföringen, bör ni involvera den gamla skolan i antingen att erbjuda en muntlig överföring till nya skolan, eller låta detta ske genom skriftliga dokument.

Se sedan till att fortsättningsvis vara involverade i alla planer som görs kring er dotter i skolan. I och med att hon är försenad i utvecklingen, är det väl troligt att ni kommer att ha ansvar för henne även efter det att hon fyllt 18 år, och det är därför en god idé att redan nu arbeta upp en nära samarbetsrelation till lärare och rektor på hennes nya skola.

Vänlig hälsning,