3/20/2012

Min dotter vägrar träffa min nya pojkvän

Vi skilde oss för drygt två år sedan. I samband med skilsmässan träffade jag en ny man. Min dotter, nu 13 år, vägrar att träffa honom. Hon säger att hon kommer flytta till sin pappa och sluta bo hos mig om hon behöver träffa honom. Hon blir ledsen och arg varje gång jag pratar om honom.

Jag har stora skuldkänslor för skilsmässan och vad jag orsakat mina barn. Det gör att jag inte har drivit igenom att de ska träffas. Min son, 16 år, har träffat pojkvännen några gånger. Jag tror också att min dotter lastar den nya pojkvännen för skilsmässan.

Jag behöver vägledning hur jag kan hjälpa min dotter, även tips hur jag kan minska spänningen mellan henne och nya pojkvännen så pass att de kan träffas.


Jenny Klefbom svarar:

Du skriver inte om det finns något skäl för din dotter att hysa dessa negativa känslor gentemot din nya partner. Var det till exempel han som var orsaken till skilsmässan från din man? Var det så, så är det begripligt att din dotter lastar honom för alla de stora och negativa förändringar som har drabbat henne under de senaste två åren.

Det här behöver du prata igenom med henne – och vara ärlig. Om du skilde dig på grund av att du mött en ny kärlek, så är det väldigt viktigt att du är tydlig mot din dotter med att ansvaret för detta ligger hos dig. Din nya man kan knappast hållas ansvarig för att du valde att skilja dig. Fanns din nya man däremot inte alls med i bilden vid skilsmässan, kanske din dotter behöver få veta det.

Människor tenderar att lägga till och dra ifrån, så att de skapar sig sina egna fantasibilder av vad som har hänt och hur det har gått till. Finns det oklarheter: Tala igenom händelseförloppet ordentligt med din dotter, och be gärna hennes pappa göra detsamma, så att hon får bådas era bilder av saken. Men håll er till de detaljer som berör henne, utan att gå in på intima omständigheter som hon inte har med att göra.

Oavsett om din nye man har ett finger med i spelet gällande skilsmässan, så tror jag också att det spelar en mycket stor roll att du själv har dessa stora skuldkänslor, och av denna anledning gör eftergifter som du kanske egentligen inte riktigt kan stå för. Genom att göra så, signalerar du att du verkligen är skyldig till något. Är du det? I så fall är det något du själv måste ta itu med och bearbeta, utan att blanda in dina barn i alla känslor. Först när du själv känner att du kan se tillbaka på vad som hände och stå för det, kommer du kunna förmedla samma känsla till dina barn.

Se alltså till att skaffa dig en samtalspartner att prata igenom allt som har varit med. Det är en förutsättning för att du ska kunna vara ett stöd för dina barn. Kommer du fram till att du faktiskt gjort något orätt, behöver du be dina barn om förlåtelse, i stället för att försöka kompensera dem på andra sätt.

Sen tror jag också att din missriktade eftergivenhet i frågan om att träffa din nye pojkvän har lett till ännu mer jobbiga känslor hos din dotter. Hon har fått bestämma i en fråga som var för stor för henne, vilket har lett till att allt för mycket ansvar har hamnat på hennes axlar. Nu har hon hamnat i det berömda hörnet, inmålad, och oförmögen att själv ta sig ur situationen.

Det som från början var en helt berättigad sorg- och separationsreaktion, har blivit en låst prestigefråga. Du behöver alltså förmedla till henne att allt har blivit fel från början, att du borde ha handskats med hela saken på ett bättre och vuxnare sätt, och att du nu vill att ni börjar från början.

Det är viktigt att du ensam tar på dig ansvaret för den låsta situationen, men försök att undvika att hamna i låsta lägen där du ”bestämmer”. Tala också med din före detta man så att ni har en gemensam hållning i boendefrågan.

När ni har kommit så här långt måste du vara tydlig med att det är dags för din dotter att träffa den man som du tänker leva med. Samtidigt behöver du vara väldigt lyhörd för vad hon behöver för att kunna göra detta, med ”hedern i behåll”. Låt henne vara med och bestämma, och var lyhörd för hur hon vill ha det, utan att för den sakens skull hamna i allt för mycket av ”förhandling” kring saken.

Jag tror att detta har goda chanser att lyckas, förutsatt att du först har gått igenom de första stegen som jag tar upp.

Vänlig hälsning,