12/28/2009

Vill inte leka!

Vi har en son på snart 9 och en flicka på 7 år. De har alltid trivts med att leka tillsammans vilket gör att de ofta väljer bort andra barn som ringer och frågar om de vill leka.

När jag frågar min son om vad han gjort i skolan och hur han haft det på rasten så blir han ofta lite nedslagen och ledsen. Jag försöker ställa frågor om vad han gjort på rasten ,vilka han lekt med etc och ofta säger han själv att han känner sig ensam och inte får vara med.

Jag har ställt frågan om vad han allra helst vill och då säger han själv att han vill ha någon att leka med. Det är alltså vilken lek som styr och inte vem han ska leka med. Vi pratar mycket kring just detta och med lite frågor försöker jag få honom att fundera över vad han själv kan göra. Jag säger samtidigt att vi som föräldrar kan stötta på vårt sätt och skolan på sitt sätt.

Det har landat i att han tillsammans med mig satt upp ett litet litet mål att han ska bjuda in ett barn till någon lek som han själv vill leka. Och det har gått ganska bra.

Men när andra barn väldigt ofta leker tillsammans efter skolan så frågar han aldrig eller mycket mycket sällan om han får leka med någon. När andra ringer och frågar om de ska leka så säger han oftare nej än ja.

Jag undrar om vi ska pusha honom till att leka med andra och att det snarare är så att han säger nej i rädsla för den sociala kontakten med andra barn? Vad ska vi göra? Känner mig orolig och rädd.


Ingrid Gråberg svarar:

Jag får ingen klar bild av hur det ligger till med kamrater och lekar. Att er son ofta blir ofrivilligt ensam på rasterna har jag förstått, men det där med ”vilken lek som styr” hängde jag inte med på. Innebär det att det är vissa lekar som din son inte blir inbjuden till eller innebär det att din son tackar nej till vissa lekar?

Barn är ju olika. En del föredrar att leka kull och spela fotboll, medan andra föredrar stillsammare lekar tillsammans med en eller två vänner . En del barn trivs också bra med att periodvis koppla av för sig själva med till exempel en bok eller pyssel. Kan det vara så att er son inte är så förtjust i den typ av lekar som majoriteten av klasskamraterna ägnar sig åt på rasterna? Eller blir han utfryst/bortvald?

I skolan är det uppenbarligen så att sonen är mer ensam än han önskar vara, och att han är ledsen över det. Här har skolan ett stort ansvar att se till att inget barn blir utanför eller mobbat, men det är viktigt med ett nära samarbete mellan hem och skola.

Ni föräldrar kan behöva uppmärksamma lärarna på att sonen känner sig ensam. Och av lärarna kan ni få information om hur han generellt fungerar socialt i skolan. Tycker de att han verkar vara rädd och osäker i kontakten med andra barn? Tycker de att han har svårigheter med de sociala koderna? Lärare har också ofta bra tips att ge. De kanske har en tanke om vem det vore bra att bjuda hem, eller vilken fritidsaktivitet som skulle kunna leda till fler kontakter.

Och hur är det på fritiden? Hur fungerar det de gånger han faktiskt tackar ja och leker med jämnåriga? Vad ser ni hemma hos er och vad rapporterar kompisarnas föräldrar när han varit borta och lekt? Och de gånger han tackar nej, verkar han ledsen eller leker han glatt med sin syster istället?

Om det finns anledning att tro att sonen undviker socialt umgänge med jämnåriga på grund av osäkerhet, så ska ni absolut uppmuntra och underlätta för honom på olika sätt. Dessutom bör ni försöka komma underfund med vad som i så fall är orsaken till osäkerheten.

Verkar det snarare som att han på fritiden föredrar att leka själv eller med sin syster, ja då finns det väl ingen större anledning till oro. Det skadar dock inte att uppmuntra honom till att umgås med andra än systern även i detta fall.

Med vänlig hälsning