2012-02-09

Jag känner mig nertryckt av chefen

För ungefär ett halvår sedan började jag på mitt första riktiga jobb, på en hamburgerkedja. Direkt efter studenten blev jag anställd där på ungefär 75%, och var naturligtvis överlycklig för att jag fått jobb då det tyvärr är en raritet för ungdomar i dagens samhälle.

Men nu till anledningen av detta brev. Min chef och en av dennes assistenter trycker ner många av oss anställda. Både chefen och assistenten kan få utbrott väldigt ofta när man jobbar, dom skriker på en, är allmänt tykna och otrevliga. De får en helt enkelt att känna sig helt värdelös, sämst och motbjudande. Jag kämpar med mina arbetsuppgifter men man får bara negativt tillbaka ständigt.

Jag är rädd varje gång jag skall gå till jobbet, kan ha panikångest innan ett arbetspass för att jag är rädd för vem som kommer att få ett raseriutbrott på mig. Ibland kan man få jobba i 6-9 timmar utan rast dessutom, så man är också orolig för när man får äta eller om man ens kommer få äta.

Känner mig väldigt ledsen och stressad över hela denna situation. Har orolig mage, konstig kraftig huvudvärk och gnisslar tänder på natten. Känner nästan ingen lust för någonting längre, oroar mig bara för jobbet.

Hade lämnat mitt jobb snarast om det inte vore så svårt att få ett nytt, det är det som hindrar mig. Känner mig fångad i denna situation och känner att det inte finns någon utväg förutom att härda ut. Hur ska jag hantera denna situation och kanske försonas med mitt jobb?


Jörn Aasmundsen svarar:

Du beskriver en arbetssituation som jag förstår påverkar dig väldigt negativt. När man som du har fått sitt första jobb, blir man givetvis väldigt angelägen om att göra ett bra arbete för att få behålla jobbet. Av den anledning kan det ju också vara svårt att säga ifrån om saker man upplever som ett problem – eller hävda rättigheter som man faktiskt har som arbetstagare för att ha anständiga anställnings- och arbetsvillkor samt en bra arbetsmiljö. Det inkluderar givetvis att bli mött med respekt, att inte bli hotad eller otrevligt bemött samt att ha fika- och lunchraster.

Jag förstår av ditt mail att också flera av dina kollegor bemöts på samma sätt som du. Det framgår inte om det på arbetsplatsen finns någon facklig representant. Om det gör det, är det på din beskrivning i så fall en uppenbar, facklig fråga. Oberoende av detta tycker jag dock att det är en fördel att ni är flera som förmodligen upplever samma sak.

Jag förstår att din arbetssituation påverkar både ditt vardagsliv och din nattsömn, men är ni flera som utsätts för samma sak kanske det är lättare för dig att tänka att detta inte handlar om dig som person. Snarare verkar det vara en strategi som din chef väljer. Är ni flera som känner och är utsatt för chefens oförutsägbara humör, kan det ju också finnas andra möjligheter att söka stöd hos varandra samt fundera på hur ni skall hantera detta som grupp.

I det avseendet kan det finnas flera olika vägar att gå både för dig personligen och för er som grupp. Om jag tar det sista först. Finns det någon möjlighet att gå till chefens chef (om det finns någon sådan)?. Gör det inte det, kan ju en möjlighet vara att ni som grupp funderar på om ni kan föra fram detta gemensamt. Om chefen har en attityd mot er där hot om att förlora jobbet är en del av kommunikationen, kan detta givetvis vara svårt att göra då man trots att flera för fram det kan känna sig utsatt ändå.

Sedan, för din egen del. Jag förstår av det du skriver att du känner dig beroende av det jobb du har och därför låst vid den situation du befinner dig i. Den fråga du dock får ställa dig är vad detta totalt sett är värt för dig i relation till det pris du upplever att du får betala. Kanske söker du redan nytt jobb, samtidigt som jag förstår att konkurrensen är stor. Samtidigt kan ett aktivt sökande dock löna sig på sikt, utöver att det är viktigt att du påminner dig själv om att det ju finns andra arbetsplatser. Ett annat alternativ skulle vara att läsa vidare. Kan det vara ett alternativ för dig? Med utbildning blir du också mer kvalificerad och får flera möjligheter på arbetsmarknaden.

Oavsett är det viktigt att du kommer ihåg följande: Om du känner att du är en bra person som gör så gott du kan i ditt arbete, finns inget att be om ursäkt för i förhållande till din chef. Snarare är det viktigt att du kommer ihåg att detta förmodligen är en ledarstil (om än en dålig sådan) och att det egentligen inte handlar om dig. För att kunna hitta sig själv och sina egna känslor i detta, kan det också vara värt att söka kunskap om vad som händer i en sådan situation. En bra hemsida i det avseendet som det kan vara värt för dig att kolla in är: www.arbetsplatskonflikt.av.gu.se

Lycka till!

Vänlig hälsning,