2009-12-16
Separera?
Jag lever i ett äktenskap som jag inte vill vara kvar i längre. Har grubblat över detta i många år och känt mig kluven.
Nu har jag inom mig bestämt mig att jag vill skapa ett annat liv på egen hand, men känner mig rädd för vad som väntar när jag berättar det för min man.
Vi har en son på 5 år som är adopterad. Är så orolig hur det påverkar honom vid ev skilsmässa.
Älskar ej min man längre. Hur ska jag börja/gå till väga? Är det ett rakt besked eller går det att starta försiktigt? Hur hanterar jag hans reaktioner?
Philip Weiss svarar:
Du har funderat i många år och tagit beslut om att du vill separera, men inte involverat din man i detta. Att ni har ett adoptivbarn gör din rädsla för att ta upp frågan på ett sätt mer begripligt. Ett adoptivbarn har redan varit med om en separation från sina biologiska föräldrar och det är smärtsamt att utsätta barnet för ytterligare en separation.
Min erfarenhet av sådana situationer som du befinner dig i är att de föreställningar och fantasier man har om konsekvenserna av att berätta som det är ofta överträffar de verkliga reaktionerna. Jag tror på att berätta ärligt som det faktiskt förhåller sig. Det är kärleksfullt mot sig själv och mot sin partner att vara uppriktig. Det du sitter fast i är rädslor för konsekvenserna. Alltså hur reagerar din man och vad åtföljs hans reaktioner av för känslor och tankar hos dig. Det är ingen idé att jag spekulerar om din mans reaktioner.
Hur skall du gå till väga?. Om det är oöverstigligt för dig att tala med honom så kan det ibland vara en bra början att skiva ned det du vill säga och lämna över detta brev till honom. Därifrån kan ni börja att samtala.
Frågan inträder dock hos mig huruvida ni försökt tala om vad som inte fungerar bra i relationen. Detta kanske ni har gjort och att du försökt att adressera dessa frågor utan framgång. Annars blir det som att presentera honom för en situation som han varken förstår eller kan göra något åt.
Med vänlig hälsning
