2/8/2012

Har kollat min flickväns facebookmeddelanden - befogad svartsjuka?

Jag är en kille som har lätt att bli svartsjuk, vilket lett till att jag inte kunnat låta bli att titta på min flickväns privata meddelanden på facebook. Där har hon kontakt med flera killar som helt uppenbart är flörtiga och "vill ha henne". Hon har hittills inte tackat ja till några inviter, men inte heller avvisat dem.

Jag har nyligen berättat för henne vad jag har sett och att jag inte alls känner mig bekväm med dessa kontakter. Det känns för mig som att vara jagad av en flock hungriga vargar som jag inte kan kontrollera, och jag tycker att hon borde avvisa dem mycket tydligare. Hon säger t.ex. att hon kan tänka sig att träffa dem "som vänner" och att det inte behöver betyda något mer. Hon har också träffat dem tidigare men försäkrar att det aldrig "varit något".

Vi är nu i den situationen att hon känner sig ledsen över att jag varit inne och snokat bland privata meddelanden, som om jag inte litar på henne, och jag känner mig orolig över att hon inte kan vara mig trogen. Jag förstår hennes känsla men tycker samtidigt att man inte ska leva ett annat liv på nätet och dölja saker för varandra i en relation.

Hur ska vi ta oss vidare i detta? Vi älskar verkligen varandra, men detta tär på mig.


Jörn Aasmundsen svarar:

Svartsjuka är en känslomässig reaktion som de flesta nog har upplevt, framförallt i en nära relation. Du beskriver att du själv är en person som lätt blir svartsjuk och att du blir orolig över att du känner att hon ”inte kan vara dig trogen”.

Svartsjuka handlar ofta om en rädsla för att förlora den andra samt en oro för att bli utestängd och lurad – att ens partner har ett hemligt liv som man själv inte känner till eller är en del av. Ibland kan det dock finnas mer konkreta grunder/orsaker för svartsjuka, antingen för att ens partner har varit otrogen eller håller ”för många dörrar öppna” så man av den anledningen inte känner sig betydelsefull eller inkluderad.

I din fråga skriver du att hon ”hittills inte tackat ja till några inviter”, men jag uppfattar att du tycker att hon skall vara tydligare med att avvisa dem hon har kontakt med.

Att vara ihop innebär som oftast en typ av förhandling kring vart gränserna skall gå för vad var och en kan göra i relation till den andra. Inom vissa områden är detta mycket enkelt och kanske till och med outtalat då båda har samma åsikt. Andra områden kan dock vara mer komplicerade och svårlösta då åsikterna går isär om vad som är ok, något detta i er relation är ett exempel på. Jag uppfattar oavsett att gränsen för vad som är acceptabelt för dig jämfört med vad som är det för henne inte är överensstämmande.

Du skriver att det känns som du är ”jagad av en flock hungriga vargar” som du inte kan kontrollera. I detta känner du kanske både frustration, misstänksamhet, rädsla och maktlöshet. Jag tror dock att det är viktigt att du funderar följande: När man känner sig svartsjuk, leder detta som oftast till att man på olika sätt försöker kontrollera sin partner och/eller omgivningen. I båda fallen är detta ingen bra strategi.

Att på olika sätt försöka kontrollera sin partner i syfte att inte bli lämnad eller förd bak ljuset, riskerar istället att få motsatt effekt, nämligen att relationen tillslut blir ohållbar för ens partner. Då har paradoxalt nog det man varit som mest rädd för blivit verklighet ändå. Att försöka kontrollera omvärlden är lika omöjligt det, du kommer aldrig att kunna styra hur andra förhåller sig till din partner.

Jag förstår av det du beskriver att din oro leder dig fram till att kolla hennes privata meddelanden och att hon nu känner sig ledsen för att du gjort detta. På din beskrivning verkar detta i sin tur ha försatt er i ett låst läge.

Det framgår inte hur du har förhållit dig till hennes reaktion på ditt agerande. Har du bett henne om ursäkt eller tycker du att du hade rätt att göra det utifrån din egen oro?

Tillit, respekt och förtroende är något som byggs varje dag i en parrelation – att jag känner att du vill vara med mig, att jag känner att du är ärlig mot mig, men att jag också respekterar att vi båda har rätt till ett eget liv. ”Ett eget liv” är ju i detta avseende inte synonymt med ett ”dubbelliv”, snarare en reflektion kring det att det finns saker som vi aldrig kommer att få veta om den andre.

För att du skall kunna förstå dig själv och dina egna reaktioner och på så vis få ökad självkännedom, tror jag att det är viktigt att du reflekterar kring hur detta beteende har funnits med för din egen del genom åren. Uppträder det först i den relation du är i nu, eller känner du igen det från tidigare relationer i ditt liv? Om du känner igen det, vad har väckt känslorna då? Har du blivit sviken i tidigare relationer något som gör dig extra vaksam i den relation du befinner dig i nu?

Andra frågor i detta gäller hur du och din partner diskuterar detta. Det känns på din beskrivning som att ni har beskrivit era ståndpunkter; du tycker att hon skall avvisa dessa killar fortare, hon kan tänka sig träffa dem som vänner.

Att deklarera sin ståndpunkt är dock inte det samma som att man har förstått och accepterat den andres position. Om ni önskar komma vidare tillsammans i detta, tror jag det är viktigt att ni båda stannar upp och försöker känna in i hur den andre känner. Att göra det innebär att det kommer att vara enklare att dryfta hur ni i så fall skall ha det tillsammans, vad är ok och vad är inte.

Detta kan dock vara enklare sagt än gjort, och beroende på i vilken omfattning detta påverkar ert liv, kan det vara bra att ha en utomstående att diskutera detta med. Syftet med att söka hjälp skulle också vara att det är lättare att göra något med det problem eller svårighet man upplever innan det har gått för långt.

Jag önskar dig och er lycka till!

Vänlig hälsning,