Jag är 15 och orkar inte känna mig ledsen hela tiden

Jag är en 15-årig tjej som för det mesta känner mig nedstämd och tråkig. Det enda jag gör om dagarna när jag kommer hem från skolan är att lägga mig i min säng med min dator, till det är dags att sova.

Jag har ingen direkt kompis som frågar mig om jag vill hitta på något, och jag har ingen lust att göra något. Inte ens gå ut en runda.

Jag blir lätt ledsen och mår väldigt dåligt över mitt utseende. Jag orkar inte gå runt och känna mig ledsen och nedstämd hela tiden. Vad kan jag göra? Snälla, snälla hjälp mig.


Jenny Klefbom svarar:

Det låter som att du har hamnat i väldigt negativa cirklar. Dels känner du dig nedstämd och tråkig. Dels är du väldigt ensam. Dels lever du ett väldigt passivt liv, utan någon kraft eller lust att aktivera dig. Och dels har du känslomässiga problem, som yttrar sig både i att du har lätt att bli ledsen, och i att du har tankar om att ditt utseende inte duger.

Det är en hel massa saker som du räknar upp, och jag tänker att det ena nog i ganska hög utsträckning hänger ihop med det andra. Det är klart att man inte känner för att göra något om man går omkring och tänker att man har ”fel” utseende. Det är klart att det blir svårt att hitta på saker, när man inte riktigt har någon att göra dem tillsammans med. Och det är klart att man blir både nedstämd och ledsen om man har alla de här problemen.

En grund för att må bra är faktiskt att man har sina grundläggande mänskliga behov tillfredsställda. Till dessa behov hör ett socialt liv, det vill säga vänner och en familj som stöttar en. Vad gäller relationerna i din familj så skriver du inget om dem, men om man tillbringar hela sin lediga tid på sitt rum i sällskap av enbart sin dator så tänker jag att man nog inte har så jättebra relation till föräldrar och syskon?

Ett annat grundläggande behov är fysisk aktivitet, och ett tredje är att man ibland måste få uppleva glädje och lust.

Det finns ytterligare behov som måste vara tillfredsställda, men redan efter den här uppräkningen ser både du och jag att det finns flera otillfredsställda behov i ditt liv. Du har alltså en massa saker att ta itu med. Att skapa nya kompisrelationer, börja röra på dig och hitta saker som får dig att skratta och njuta. Men det är ju just det som är ditt problem: Att du inte orkar ta itu med något.

Det som däremot är väldigt bra, är att du nu har kommit till en gräns där du har fått nog av att gå runt och vara ledsen och nedstämd hela tiden. Vad som är bra med det är att du verkar ha vänt din uppgivenhet till ilska, och det ger faktiskt lite kraft att ta itu med saker. Men jag tänker ändå att det är ett för stort jobb för dig ensam att förändra ditt liv – du behöver hjälp.

Om det är så att du inte känner att dina föräldrar kan ge dig det stöd du skulle behöva, tycker jag att du ska vända dig till någon annan vuxen. Om du har någon som du känner stort förtroende för kan du börja med att berätta om hur du känner för den personen. Om det sen är en granne, din mormor, eller någon helt annan spelar inte så stor roll. Det viktiga är att du bryter isen och delar med dig av hur du känner det till någon som tar emot det på ett respektfullt sätt.

Ett annat alternativ är att vända dig till en professionell samtalspartner. Ungdomsmottagningen är ett alternativ, där finns kuratorer som kan hjälpa till med att nysta i vilka förändringar du behöver göra i ditt liv, för att steg för steg kunna må bättre.

BUP är ett annat alternativ. Om du själv vänder dig till BUP så är det troligt att du kan få en ganska så snabb tid, eftersom BUP har som mål att prioritera ungdomar som själva söker hjälp.

Ytterligare en möjlighet är att söka upp skolkuratorn.

Vänta inte med att prata med någon. Du är ung, och ditt liv är viktigt. Du har helt rätt i att livet inte ska, och inte behöver, vara så som det är för dig just nu. Det går att förändra sitt liv, och det går att må bättre. Men det kräver nästan alltid att man vågar öppna sig för en annan människa.

Vänlig hälsning,