Svårt att söka jobb efter mångåriga heltidsstudier
Jag är en kille på 28 år som har studerat i näst intill hela mitt liv. Inga mer studier för min del. Min vardag består av att söka arbete. I några perioder under min studietid har jag trappat ner på studietakten och lagt energi på att söka jobb, då jag känner en stor press på mig att komma in på arbetsmarknaden på allvar. Detta har alltid slutat med att jag gått tillbaka till att studera heltid, därför att det är det som gör mig trygg.
Otryggheten att inte ha något arbete, samt att inte kunna gå tillbaka till studier, gör att jag får ångest och känner stark oro. På senare tid har min ångest blivit värre då jag känner att den utgör ett större problem än den gjort förut.
Jag har haft depression som diagnos tidigare i livet, och i samband med det även haft ett självskadebeteende. Detta berodde på att jag inte kunde hantera mina känslor utan stängde av och blev inåtvänd. Jag är fortfarande något introvert, men är idag mycket bättre på att prata om mina känslor och även att bearbeta dessa.
Att ha ett arbete är för mig ytterst viktigt då mycket av min självkänsla kommer från att jag gör nytta om dagarna. Att kunna försörja sig själv är mycket viktigt enligt mig.
Min ångest, plus att jag har lite social fobi, hindrar mig i min vardag som arbetssökande. Vissa dagar är jag produktiv medan andra bara flyter bort. Känner stor oro inför framtiden och hur jag kommer att hantera detta. Kanske behöver söka hjälp, men känner samtidigt att jag vill klara detta själv.
Liria Ortiz svarar:
Du har haft det svårt samtidigt som du har övervunnit många av dina svårigheter. Detta visar på styrka och beslutsamhet. Nu står du inför en ny utmaning. Du ska gå från mångåriga heltidsstudier till att etablera dig på arbetsmarknaden.
Jag vill börja med att säga att den oro du känner inför det är något som de flesta kan känna igen sig i och uppfattar som både rimligt och normalt. Att avsluta studentåren och den därmed den livsstil och det umgänge som man haft i flera år utlöser nästan alltid ångest. Till detta kommer tankar, som tränger sig på kring teman som om man duger på arbetsmarkanden och hur stor omställningen blir: Kommer jag att få ett jobb? Kommer jag att trivas i arbetslivet? Har jag det som behövs? Tänk om alla andra får jobb men inte jag? Har jag kanske valt fel utbildning? Listan på påträngande och olustframkallande tankar av detta slag kan göras hur lång som helst.
Situationen som du är i nu har påverkat din psykiska hälsa till det sämre. Det verkar som du har dagar när du är både idérik och effektiv i rollen som arbetssökande, men emellanåt blir du osäkrare. Din ångest kommer i vägen. Du oroar dig mycket för det och du undrar hur du ska kunna lösa detta och hjälpa dig själv på bästa sätt. Du skriver att du kanske borde söka hjälp, och att du samtidigt vill klara dig själv.
Att vilja klara sig på egen hand är förstås helt normalt, och det kan ge plats för goda egenskaper hos oss som mod, idérikedom och beslutsamhet. Men det finns också risker med en sådan hållning. I vår strävan att vilja klara oss själva kan vi ibland hamna i fällan att vi väntar för länge att söka den hjälp som vi behöver, och som är rimlig att få.
Vår föreställning om att man ska klara av saker på egen hand kan göra att vi förmår oss att sträcka ut handen och be om hjälp först efter lång tid och när situationen blivit riktigt svår. Kan det vara en risk för dig att hamna i den situationen? Hur har du förhållit dig till att söka hjälp tidigare? Vad har du för goda erfarenheter av att söka hjälp? Svara gärna på de här frågorna. Varför inte använda papper och penna och skriva ner både frågorna och dina svar? Våra erfarenheter och vårt tänkande träder fram tydligare när vi skriver. Hitta helst även andra frågor som kan hjälpa dig att utforska hur du tänker och känner kring att be om hjälp.
Jag har några förslag till dig om hur du kan förena ditt resonemang om att du kanske borde söka hjälp samtidigt som du gärna vill klara dig så långt det går på egen hand. Det behöver inte vara fråga om antingen eller. En väg att gå kan vara att du ber om hjälp om något, men att du provar dig fram på egen hand kring annat. Ibland kan hjälp också vara ett steg till självhjälp.
Du skriver att du idag är mycket bättre på att prata om dina känslor och även bearbeta dem. Du har med andra ord lyckats med en stor förändring och du har också värdefulla erfarenheter från det arbetet med dig själv! Du har en förmåga att lyckas. Påminn dig om det. Lita på den styrkan som du bevisligen har! ”Samla ihop” allt du lärde dig om dig själv och de sätt som fungerade, när du förändrade dig. Hämta också inspiration från andras erfarenheter av att göra livsförändringar och möta utmaningar. Läs böcker om detta. Leta på nätet. Besök olika chatforum. Välj det som passar dig bäst, men se till att det verkligen är något som ger dig inspiration och energi. Prova på det här sättet att hjälpa dig själv under en tid framåt.
Om du bedömer efter ett tag att självhjälp på detta sätt inte är tillräckligt, så bör du fullfölja din andra tanke och söka professionell hjälp. Kanske hos någon som hjälpt dig tidigare, eller i ett nytt sammanhang som verkar rätt och riktigt för dig.
Varma hälsningar och lycka till!