Bråkig på förskolan men inte hemma

Ingrid Gråberg svarar:

Att barn, eller vuxna för den delen, beter sig på olika sätt i olika miljöer är inget konstigt eller ovanligt. När barn uppträder på ett artigt och trevligt sätt utanför hemmet samtidigt som de hemma titt som tätt sätter sina föräldrars tålamod på prov, så brukar man hänvisa till en av två vanliga förklaringar. Den ena är att barnen känner sig trygga hemma och därför vågar trotsa och leva ut sina känslor. Den andra är att föräldrarna har svårt att sätta gränser för sina barn, att föräldrarna antingen låter barnen få sin vilja igenom så gott som alltid eller att de är inkonsekventa och oförutsägbara.

Hur kan man då förklara det omvända, att barn fungerar bra hemma samtidigt som de kan uppfattas som bråkiga och trotsiga i förskolan/skolan? Betyder det att barnen känner sig mer trygga utanför hemmets väggar än tillsammans med föräldrarna, alternativt att pedagogerna har svårt med gränssättning? Så skulle det kunna vara, men det ligger också nära till hands att fundera över hur andra förutsättningar skiljer sig åt mellan hem och förskola.

Bara det faktum att det är så många fler personer att relatera till kan göra att en del barn reagerar med att bli oroliga eller frustrerade. Ljudnivån och storleken på lokalerna är exempel på andra faktorer som kan påverka på olika sätt.

Att förskolepersonalen tar kontakt med dig som förälder när de upplever att de har problem att hantera din son är inte konstigt, men det är verkligen inte okej om de lägger över hela ansvaret på dig.

Däremot skulle du kunna vara behjälplig när det gäller att söka svar på vad hans beteende beror på, eftersom du vet hur han fungerar i andra sammanhang. Men eftersom varken du eller personalen verkar ha någon idé om hur man kan förstå de skilda beteendena, så är det förskolans sak att ta hjälp utifrån, lämpligen av en förskolepsykolog. För naturligtvis måste personalen – med eller utan hjälp - försöka lista ut vad som ligger bakom beteendet och försöka komma fram till hur de bäst kan bemöta din son för att främja hans välmående och utveckling.

Tyvärr kan jag inte bidra med några konkreta lösningar, utifrån att bara ha tagit del av en kort beskrivning av situationen, utan här handlar det om att göra en detaljerad kartläggning av alla tänkbara faktorer som kan ha betydelse i just er situation. Kanhända krävs det inga stora förändringar för att bryta det nuvarande beteendemönstret, men det kan krävas professionella ögon för att få syn på vad som behöver förändras. Därför tycker jag absolut att du ska föreslå en kontakt med förskolepsykologen.

Vänlig hälsning,