5/3/2012

Hur hjälpa min 12-åring som sitter i kläm?

Jag har en son som är 12 år gammal. Hans pappa och jag är skilda sedan 11 år tillbaka och han bor hos sin pappa varannan helg. Förhållandet oss emellan har gått väldigt upp och ner. För cirka 3 år sedan fick jag reda på att hans pappa hade alkoholproblem. Min son och jag har gått på möten för anhöriga till missbrukare och jag tror att det hjälpt honom en del. Pappan dricker inte längre (vad vi vet) han har gått på AA-möten och tagit antabus.

Nu bröt min son ihop i går kväll och berättade att pappan laddar ner en massa ”saker” till datorn (som båda använder). Som jag förstod det så är det porr. Han har även nakenfoton/filmer på sin flickvän samt sex-sms i mobil som min son har råkat se.

De bor i en 2:a och min son har vid tillfällen legat vaken i sovrummet och hört hur de ”pussats och stönat” ute i soffan. Han har svårt att prata med sin pappa, han upplever att han inte lyssnar och så får han höra att han inte får gråta.

Min son har under alla skolår haft svårt att koncentrera sig. Det senaste året har han varit så oändligt trött och lynnig. Han har svårt att göra sig av med de inre bilderna och sa med förtvivlan i rösten att han inte vill att ”pappa ska hålla på med sånt där”. Jag har ingen aning av hur grov porr det kan röra sig om.

Jag vet inte vad jag ska göra! Jag har frågat honom om han vill prata med någon vuxen som är proffs och som har tystnadsplikt men han vill inte, han vill prata med mig.. Men jag vet inte om jag räcker till. Hur kan jag hjälpa honom?


Ingrid Gråberg svarar:

Även om det inte är grov porr som pappan intresserar sig för eller ägnar sig åt, så har din son uppenbarligen sett och hört mer än han vill och mer än han mår bra av.

De flesta vill inte ens tänka på att deras föräldrar har sex – än mindre ta del av deras sexvanor, genom att vara ofrivilliga åskådare eller åhörare. Jag törs nog också påstå att det är ömsesidigt, det vill säga att en övervägande majoritet av alla föräldrar inte heller vill att barnen ska ta del av deras sexliv. Med det inte sagt att sexlivet måste omgärdas av en massa hysch-pysh och att man ska låtsas som om att det inte är något som existerar överhuvudtaget, utan det handlar bara om att visa hänsyn.

Naturligtvis kan man inte bara ägna sig åt sex när det är hundra procent säkert att ingen hör eller ser något – då skulle de intima stunderna inträffa än mer sällan än de brukar göra i en ordinär svensk barnfamilj. Barn kan plötsligt vakna, oväntat komma hem eller rycka upp dörren till det rum man befinner sig i. Sådant kan man aldrig helt gardera sig mot, men bor man i en liten och lyhörd lägenhet kan man kanske vänta tills man tror att barnet har somnat innan man kör igång. Och vill man ladda ner porr på en gemensam dator så kan man lösa det så att man har olika användaridentiteter och lösenord.

Det här tycker jag att du kan upplysa pappan om. För om er son mår dåligt av det som händer i pappans hem så kommer det inte räcka så långt att bara prata om det ifall det inte samtidigt sker en förändring.

Nu är det inte bara pappans sexvanor som påverkar hur pojken mår. Att han inte känner sig lyssnad på och uttryckligen blivit tillsagd att inte visa sina känslor när han är ledsen gör mig mycket bekymrad.

Jag tycker att du ska erbjuda dig att prata med pappa - själv eller tillsammans med någon professionell. Om sonen absolut inte vill att du berättar för pappan om hans upplevelser, så kan du med hänvisning till sonens symtom (koncentrationssvårigheter, trötthet och lynnighet) ta initiativ till en BUP-kontakt, utan att nämna något om pappans roll i det hela. Om utgångspunkten är att förutsättningslöst söka svar på vad som orsakar symtomen går det förmodligen lättare att få pappan att samarbeta kring pojken.

Vänlig hälsning,