6/4/2012

Kan man kontrollera om barnen farit illa?

Jag är orolig över att mina barn mår dåligt över min och deras pappas tvister. Barnen är nu 4, 8 och 11 år. Vi skilde oss för 2, 5 år sen och barnen började då bo hos oss varannan vecka vilket gick bra. För ett år sen blev vi tillsammans igen och flyttade utomlands. Jag trivdes aldrig och relationen funkade inte.

Under sommaren träffade jag en annan man och när barnens pappa fick reda på det ändrades hans beteende komplett, han blir mycket aggressiv, än mer när han dricker sprit, han blandar in barnen och kallar mig för mkt olämpliga saker inför barnen, väcker dem mitt i natten, skriker osv, han har även varit våldsam mot mig inför barnen. Jag har nu flyttat hem till Sverige med barnen igen.

Jag har själv haft en svår uppväxt med otrygghet vilket har satt spår i mitt vuxenliv. Jag är nu orolig över att barnen är otrygga och undrar ifall man kan vända sig till någon samtalsterapeut för att kontrollera hur de egentligen tagit vid sig av det som hänt, jag har pratat med de äldre barnen och de har lätt för att prata men upplever rädsla över deras pappas ilska. Det som hänt, har hänt under hösten och sammanlagt ca 5 ggr, i övrigt har de haft en lugn och trygg uppväxt.


Jenny Klefbom svarar:

Det du beskriver i ditt brev är inte vad jag skulle rubricera som ”en lugn och trygg uppväxt”. Under kort tid har barnen varit med om flera stora förändringar i sina liv, med tvära kast, dramatiska separationer, och sannolikt också krossade drömmar och förväntningar.

Bara att gå igenom den första skilsmässan för 2,5 år sedan, måste ha varit jobbigt för dina barn. En mycket vanlig tanke hos skilsmässobarn är drömmen om att föräldrarna ska bli ihop igen. Så blev det för dina barn, men drömmen krossades åter och slutade i något som snarare låter som en mardröm, med våld och otrygghet.

Att uppleva att den ena föräldern utsätts för våld av den andra har i forskning visat sig vara lika drabbande för barn som när de själva utsätts för våldet. Men i dina barns fall har det inte räckt med det. Våldet och konflikterna har dessutom utspelat sig i ett främmande land, långt borta ifrån barnens vanliga nätverk av släktingar, grannar, lärare och kompisar och dessas föräldrar. Jag vet inte hur ni har levt i det andra landet, men det är rimligt att tro att barnen kan ha upplevt sig som ganska ensamma och utlämnade.

I det läget har tillvaron åter ändrats, i och med att du har inlett en relation med en ny man, och i och med att alla barnen nu står inför att åter acklimatisera sig i sitt gamla hemland. Ännu fler förändringar, ännu mer otrygghet och ännu mer att förhålla sig till för dem. I samma veva beskriver du också att de nu tvingas leva med en pappa som missbrukar och beter sig på ett allt annat än lämpligt sätt. Jag blir dock inte klok över om även deras pappa har flyttat hem till Sverige, eller om barnen nu regelbundet åker utomlands för att träffa sin pappa? Eller kommer han till er för umgänget?

Du undrar nu om man kan få hjälp av en terapeut att undersöka om barnen har farit illa av det de har varit med om. Som jag ser det är det helt självklart att det som barnen har varit med om inte har varit bra för dem. Hur de har hanterat sina upplevelser är en annan fråga. Jag tänker dock att det inte i första hand är något man ”undersöker”, utan att det viktigaste nu är dels att du får hjälp med att erbjuda barnen en trygg livssituation, och dels att du är observant på om de uppvisar symtom på att må dåligt. Du skriver till exempel att barnen själva uttrycker rädsla för sin fars ilska. Då är det något du måste vidta åtgärder kring med en gång.

Jag tror också att det skulle vara bra för dig att få stöd i din föräldraroll. Det som barnen har gått igenom under de senaste 3 åren är ju inte bara en följd av hur deras pappa har agerat. Som jag ser det har ni båda föräldrar varit impulsiva i era livsval. Planer och förändringar har inte alltid varit genomtänkta och långsiktiga, vilket har drabbat även barnen.

För att inte riskera att utsätta barnen för fler dramatiska förändringar, tror jag att det skulle vara bra för dig att ha en samtalspartner att konsultera innan du fattar beslut som påverkar hela familjens liv. Rent akut behöver du också få hjälp med hur du ska hantera situationen kring pappans våldsamhet och aggressivitet. Kontakta i första hand socialtjänsten där du bor, och be om att få en stödkontakt kring föräldraskap. En mer långsiktig insats vore om du själv tog itu med dina egna upplevelser ur det förflutna i en egen psykoterapi. Det skulle gynna även dina barn.

Vänlig hälsning,