Måste jag delta i mammagruppen?
För 3 månader sedan blev jag mamma till en liten son. Jag och min man hade försökt bli gravida i ca 5 år innan vi med hjälp av en IVF lyckades. Just nu är jag föräldraledig och mår "si så där". Trots sömnlösa nätter, skrik och bebisgråt så tycker jag livet är "ljuvligt" - jag älskar min son. Mitt problem är att jag känner att jag kanske inte är som "alla andra mammor" med det menar jag att jag inte känner något behov av att medverka på diverse föräldragrupper eller gå på olika "bebisaktiviteter". Jag vill "bara" vara hemma med min son och utforska omvärlden tillsammans med honom utan andra mammor och bebisar.
BVC-sköterskan har redan frågat ifall jag verkligen "mår riktigt bra" eftersom jag inte medverkar i "mammagruppsträffarna" på BVC - jag mår prima då jag får "bara vara" med min son utan krav till diverse "mamma-barn-socialisering". MEN jag blir orolig för att jag känner så här, att jag inte är som alla andra mammor som verkar tycka det är underbart med öppna förskolor och caféhäng.
Är detta onormalt? Kan min son ta skada (bli sen i utvecklingen) av att endast vara med mig på dagarna? Vi gör diverse utflykter, är i skogen, tittar på djur, sjunger och läser och leker mm. På helgerna umgås vi med släkt och familjevänner med och utan barn. Jag känner inget behov av att lära känna andra mammor - är detta skadligt? Jag vill vara med min son och familj samt ägna mig åt mina intressen dvs träning av olika slag mm. Inte prata strunt på fik med andra mammor
Jenny Klefbom svarar:
Först och främst vill jag säga grattis till er son som ni har väntat så länge på!
Du inleder ditt brev med att skriva att du mår ”sisådär”, och att du tycker att livet är ”ljuvligt”. Det här blir väldigt motsägelsefullt för mig. Menar du att det som drar ner livskvaliteten främst är bristen på sömn och alla nya krav du ställts inför? Eller menar du att även dina känslor pendlar lite upp och ner?
En annan omständighet som väcker frågetecken hos mig är varför BVC-sköterskan har frågat dig om du mår riktigt bra, bara med utgångspunkt i att du inte väljer att umgås med de andra mammorna i föräldragruppen. Det låter inte riktigt rimligt i mina öron, så mina tankar går till om sköterskan har sett någonting annat hos dig som gör henne orolig för er situation.
Självklart måste man inte umgås med andra mammor, som man dessutom har parats ihop med under ganska konstruerade former på BVC. Det är det inte alls alla som gör, utan det brukar tvärtom vara många som väljer att avstå ifrån detta. Däremot är föräldragrupperna på BVC inte bara till för att man ska umgås; det brukar också vara ett innehåll i gruppträffarna, som det är vettigt att ta del av. Ofta berör innehållet sådant som barnsäkerhet, hur man introducerar mat, kolik och barns sömn.
Vidare brukar träffarna erbjuda en möjlighet att ställa frågor kring sådant som dyker upp under barnets första månader, såsom exempelvis amningsfrågor eller vad det nu kan vara. Min erfarenhet är att de allra flesta förstföderskor är fulla av undringar under barnets första tid. Gruppträffarna ingår alltså i den vård som alla barn i Sverige har rätt till. Men visst kan man få sina frågor besvarade på annat håll, och tillägna sig kunskaper från andra källor.
Jag tycker i grunden att det är bra att BVC-sköterskan har frågat dig hur du mår. Kanske frågar hon faktiskt alla sina nyblivna mammor det. Säkert har du hört talas om förlossningsdepression (ytterligare ett ämne som brukar behandlas på mammagrupperna). Faktum är att ca var tionde kvinna drabbas av förlossningsdepression, så det är helt relevant för BVC-personalen att vara mycket vaksam på detta, eftersom även barnet drabbas då mamman har en depression. Risken att drabbas ökar dessutom om förlossningen varit komplicerad, exempelvis då man genomgått akut kejsarsnitt, och då graviditeten föregåtts av komplikationer, vilket man minst sagt kan säga att er graviditet har gjort; att vara ofrivilligt barnlös i 5 år utgör en mycket stark stressfaktor.
Kanske kan man tycka att alla era problem nu fått en lycklig utgång, men psyket fungerar ofta så märkligt att det är först när man har tid att slappna av och slå sig till ro som de känslomässiga reaktionerna kommer. Kanske är det detta som din BVC-sköterska har haft i åtanke när hon har frågat dig hur du mår.
Jag tycker inte att du ska känna krav på dig att umgås med människor som du inte känner, eller att ägna dig åt aktiviteter som du inte tycker är roliga. Ditt barn far inte på något vis illa av att inte träffa andra människor än dig på dagarna, så länge han är så här liten. Men däremot tycker jag att du ska ta och prata igenom med din BVC-sköterska vad det är hon oroar sig för hos dig.
Förutom att det kan vara bra för dig att höra hur hon har tänkt, kan du också be att få fylla i ett screening-formulär för förlossningsdepression. Symtomen är nämligen inte alltid så lätta att känna igen, och det är inte självklart att man själv är medveten om att något inte är som det ska. I stället för att känna sig nedstämd kanske depressionen yttrar sig i trötthet, bristande intresse för omvärlden, oro för barnet, irritation eller en känsla av att inte riktigt vara sig själv.
Visar det sig efter ert samtal att allt är frid och fröjd, så finns det ingen anledning för dig att ändra ditt sätt att leva tillsammans med din lille son.
Vänlig hälsning,
