4/13/2012

Min sambo tycker att jag visar för mycket kärlek

Jag har nyligen flyttat ihop med min kärlek som jag älskar så otroligt mycket. Vi "träffades" via dating på nätet för över 1 år sedan och har nyligen blivit sambos. Jag har flyttat till honom 22 mil bort. Han har varit "själv" i ca 13 år och inte känt att någon annan än jag har varit ens i närheten att få flytta in med honom. Men nu säger han att han har hittat kvinnan som han älskar och verkligen visat det offentligt för sina vänner och familj.

Jag är en kvinna som är kännslosam och kan prata känslor mer än min sambo. Har lätt för att säga Jag älskar dig och verkligen mena det av hela mitt hjärta. Vill gärna gosa och vara nära. Min sambo har sagt jag älskar dig flera gånger och han säger att han inte sagt det till någon annan på det här sättet. Men nu för någon dag sedan så sa han till mig" Det är jobbigt när du säger jag älskar dig för mycket"

Jag blev jättesårad och fick tårar i ögonen, han såg ju det och sa förlåt så hemskt mycket, strunta i det jag sa . Men det sitter i mig och jag känner att jag tagit 2 steg tillbaka, inte är lika "på" inte tar på och gosar som jag gjort tidigare. Men det gör att jag känner mig down. Han har berättat för mig att han har svårt med känslor och att jag ska "lära" honom det.

Jag ger så mycket kärlek och visar mina känslor till honom, det kan vara att jag ger beröring, tänder ljus och ger massage och avslappnande musik. Han gillar det för det säger han. Men jag får inte det tillbaka. Vad kan jag göra?


Staffan Carazo svarar:

Det låter som ni börjat lära känna varandras även lite svårare sidor, efter att nyligen ha flyttat ihop. Ni har känt varandra i ca 1 år och under den tiden bott långt isär. Det ställer nya krav på en relation när man flyttar ihop.

Det är inte ovanligt att man dras till varandras motsatser. Du beskriver hur olika ni är på att uttrycka känslor och närhet. Och det framgår att du behöver få uttrycka dina kärleksförklaringar för att inte bli deppig. Samtidigt är din sambo en självständig person som tycks varit tillfreds med att leva själv under många år och inte har dessa behov. I vissa stycken är ni kanske varandras motsatser?

Det ligger i sakens natur att ni kan behöva vänja er vid varandras olikheter. Det blir en utmaning för din sambo att orka med så mycket närhet som du ger. För vissa människor kan det faktiskt vara riktigt svårt. Och för dig blir det en utmaning att orka med den distans som din sambo behöver. Det blir viktigt att ni inte ”anklagar” varandra för dessa olikheter.

Du skriver ”vad kan jag göra?” och att du känner dig ”down” när du håller tillbaka dina närhetsbehov. Din sambo gjorde ett försök att förklara sina behov av distans. Det gjorde dig ledsen. Mitt svar (på denna enskilda aspekt av er relation) är att du behöver lära dig att stå ut med den ledsenhet och deppighet som följer av hans behov av distans. På samma sätt behöver din sambo förmodligen lära sig att stå ut med känslan av ”för mycket” känslosamhet.

Ni har olika bakgrunder och behov och det kan ta sin tid med olika processer för att jämka ihop dessa i en ny relation. Lika väl som det kan vara läkande att träffa sin ”andra halva” kan det vara utmanande att bli konfronterad med (för en själv) nya aspekter på sin egen (och den andras) personlighet.

En relation utmanas fortlöpande av balansen mellan lagom distans och närhet. Det kan behövas att man kommunicerar mer under vissa tider.

Om ni hamnar i så stora svårigheter att ni behöver hjälp med detta kan jag rekommendera att ni vänder er till kommunens familjerådgivning eller en privatpraktiserande psykolog för parsamtal.

Jag hoppas att dessa rader kan vara till viss hjälp för dig/er.

Här kan du läsa mer om:
Förälskelse
Växa tillsammans

Med vänliga hälsningar,