Min kille irriterar sig på min 13-åriga dotter

Hej! Jag lever tillsammans med en kille som jag är särbo/sambo med sedan 8 år. Problemet är att min kille ofta blir väldigt irriterad på min 13 åriga dottar. Han tycker att hon ofta "negar" när han träffar henne, han tycker inte han kan förra ett samtal med henne.

Han säger inget till henne att han blir irreterad utan när de händer kommer han till mig och talar om hur irriterad han blir på henne. Jag berättade det här för min dotter och då sa hon"varför säger han inte de till mig".

Min kille tycker de här ligger hos mig men jag tycker inte riktigt det, för när hon och jag är själva så upplever jag inte det här.

Jag kan många gånger se hur irreterd min kille är men han säger inget, han går igång på hennes sätt att vara. Jag vet inte vad jag ska göra? Själv blir jag frustrerad. Vem äger problemet?

/Mvh undrande mamma


Jenny Klefbom svarar:

Jag tolkar det som att du inte upplever din dotter som irriterande? Om det är så, så ligger problemet i första hand hos din särbo/sambo, tycker jag.

Du och din dotter fanns ju där som en familj innan han kom in i bilden. Och när man väljer att bli ihop med någon som har barn, så väljer man på något plan också att ha en relation till dessa barn. Inte på så sätt att man är skyldig att älska dem, eller kanske ens ta hand om dem, beroende på vad man kommer överens om. Men man har definitivt en skyldighet att acceptera och respektera dem. Och anstränga sig för att det gemensamma livet ska bli så harmoniskt som möjligt. För det ansvaret vilar tyngre på de vuxna än det gör på barnen, som ju inte har haft någon bestämmanderätt över vilka de ska bo tillsammans med.

Men även om det är din kille som har problem med sina känslor, så är det ändå du som ytterst ansvarar för din dotter. Är läget sådant att hon mår dåligt av hans ständiga irritation, och det är klart att hon förr eller senare kommer att göra det, då måste du göra något åt situationen.

Ett första steg kan vara att du och han ordentligt pratar igenom vad det är han stör sig på. Om du då håller med honom om att det finns saker som din dotter borde ändra på i sitt beteende, så får du ta upp det med din dotter. Men det är viktigt att du då förmedlar att det är du som tycker så, och inte att du ber henne om något bara för att din kille ska bli nöjd. Om du däremot inte håller med honom, är det honom du behöver ställa krav på. Han måste bestämma sig för om han kan stå ut med din dotter och ändå behålla ett gott humör, eller om ni kanske ska vara särbos tills känslorna har lugnat sig.

Det är aldrig schysst att utsätta sitt barn för en styvförälder som i grunden tycker illa om barnet. Det riskerar, precis som i sagorna, att sätta spår för livet hos barnet.

Bestämmer ni er för att fortsätta tillsammans med förnyade krafter, är det förstås också viktigt att din kille börjar kommunicera direkt med din dotter. Det blir ju väldigt konstigt och två personer som lever tillsammans talar med varandra via en tredje part. För det är klart att din sambo har rätt att ibland känna sig irriterad och säga det. Samtidigt behöver han inte kommentera allt.

Som styvförälder till en nybliven tonåring är det bra att redan från början vara beredd på en del mindre trevliga beteenden. Och att inte ta dem personligt.

Med vänlig hälsning,