3/17/2010

Min sambo var otrogen - nu lämnar hon oss inte ifred

Jag fick för en tid sedan reda på att min sambo varit otrogen. Jag fick reda på det genom att hon själv ringde upp mig på min mobil. Det kändes som om hela min värld slogs i spillror. Vi har två små barn.

Efter mycket prat har vi ändå bestämt oss för att försöka gå vidare och satsa allt på att vår förhållande. Jag vill inte splittra familjen för barnens skull och inte för min egen skull heller även om jag inser att det kommer ta tid att lita på honom igen. Han är beredd på att jobba hårt och vi har beställt tid för terapi.

Det som är extra jobbigt just nu är att tjejen han har haft en affär med är gravid och det komplicerar ju allting ännu mer. Han får så klart ta sitt ansvar ekonomiskt men han vill inte ha mer med varken henne eller barnet att göra.

Hon vägrar dock att acceptera detta utan låter inte oss vara i fred att läka ihop vår familj. Hon har tagit reda på var jag jobbar och skickat mailutskrifter dit. Hon har ringt mig både på jobb och på min mobil. Hon har dessutom skickat fax till min sambos jobb och hängt ut honom framför sina kolleger och chefer.

Nu misstänker jag att hon kommer att försöka bosätta sig i vår by och fortsätta med att hänga ut oss och kräva att min sambo ska vara delaktig i deras liv.

Finns det något jag kan göra i detta? Jag och mina barn är trots allt oskyldiga i denna affären. Jag mår väldigt dåligt just nu och vet inte hur jag ska gå vidare.


Anna Karlstedt svarar:

Jag förstår att det här känns mycket jobbigt för dig och för er som familj. Precis som du säger så är det olyckligt att du och barnen ofrånkomligt tvingats med i alla negativa konsekvenser som den här historien har. Det är klart att det är svårt för dig och familjen att gå vidare och (som du skriver) läka ihop igen som familj, när den andra kvinnan ständigt gör sig påmind och pockar på uppmärksamhet.

Det är onekligen en stor utmaning - att förlåta och våga lita på din man igen. Det är ett svårt arbete efter ett svek som detta, och det kommer att krävas tid, motivation och vilja. Bra att ni sökt parterapi!

Jag tänker att det sannolikt inte kommer att räcka att förlåta din man. Oavsett den andra kvinnans beteende så står du också inför att förhålla dig till hennes kamp för fortsatt kontakt och så småningom barnets rätt till en pappa. Du och dina barn är oskyldiga i detta men det finns en till som är det - det ännu ofödda barnet.

Din önskan om att den andra kvinnan och barnet ska försvinna ur ert liv är såklart en naturlig känslomässig reaktion, vem skulle inte reagera så? Men sannolikt behöver du, när den värsta känslostormen lagt sig, bli sams med tanken på att den andra kvinnan och barnet eventuellt kommer att finnas i utkanten av ditt, och ert, liv. På lång sikt tror jag att du har mycket att vinna på att finna ett fungerande förhållningssätt till det.

Det positiva i din berättelse är din mans tydliga beslut om att han vill leva med dig och jobba hårt för det. Vidare gläder det att ni sökt hjälp. Ja, du är verkligen inte boven i det här dramat och man skulle önska att du inte behövde uppleva detta. Jag hoppas ni får bra hjälp i er parterapi och önskar dig och din familj lycka till.

Vänliga hälsningar