Bipolär sjukdom?

Jenny Klefbom svarar:

De flesta som får diagnosen bipolär sjukdom är mellan 20 och 30 år gamla. Det är väldigt ovanligt att man får den i så låg ålder som 14 år. Det får mig att undra lite över varifrån du har fått tankarna kring diagnosen. Har du läst en beskrivning av sjukdomen och känt igen dig? Eller är det någon i din familj eller släkt som har diagnosen, så att du kanske både känner till den väl, och funderar över om du ärvt den?

Det som dock väcker mest frågetecken hos mig är hur någon som är 14 år kan må så dåligt som du uppenbarligen gör, utan att någon vuxen har reagerat och sett till så att du har fått hjälp. När man är 14 år så lever man ju så pass nära sin familj att de borde märka om man mår rejält dåligt. Är det så att du är ”duktig” på att hålla saker inom dig och mörka hur du egentligen mår? Eller är det så att du lever ett liv där du får ta hand om dig själv lite för mycket?

Hur det än är med den saken, så är det utan tvekan vuxnas sak att hjälpa dig när du har det svårt. Det bästa vore om du kunde prata med dina föräldrar. Om ni har jättesvårt att prata med varandra så kanske du kan be dem att boka en tid på BUP, och sedan ta hjälp av behandlaren där med att prata med föräldrarna. Ett annat alternativ är att du själv vänder dig till skolkuratorn, eller Ungdomsmottagningen, UMO.

Först och främst behöver du förstås få hjälp med att må bättre, men hos BUP kan du också ta upp frågan om vad man kan sätta för namn på dina problem. Det vill säga vilken diagnos som bäst beskriver dem. Du kanske inte får reda på diagnosen så snabbt som du önskar. Det har att göra med att vårdpersonalen måste fråga och undersöka en hel del innan de kan ställa en diagnos någorlunda säkert. Men å andra sidan vill du nog inte att någon ska slänga ur sig en så allvarlig sak utan att ha ordentlig grund för det.

Med vänlig hälsning